Nedgradering.

Jag tror just jag tappade min lilltånagel. Så nu har jag ingen nagel alls på högerlilltå, istället för nästan ingen som det var innan. Man kan nästan se den på bilden, men det syns inte att den är blå. Har förövrigt skaffat en ganska juste sandalbränna på ailenfoten.

Annonser

Blodomloppet.

Jag gjorde comeback i spåret idag, eller spår och spår, på golvet i stora salen på friskis & svettis Ekeby. Det var sausesome. Min första tanke var; det här är det bästa jag gjort på flera år! Efter en halvtimme hade dock all energi tagit slut och jag var alldeles sladdrig och då tänkte jag att jag skulle kräkas, men jag kom faktiskt igen lite på slutet och körde bra det allra sista, men sen var jag så slut att jag knappt kunde strecha, mina armar och ben bara skakade.

Inför fest med temat nörd år 2007.

När jag kom hem väntade lägligt nog ett sms från en gammal jobbarkompis som undrade om jag inte villa vara med och springa blodomloppet, så jag sa ja. Det kändes som en lagom mativationshöjare, och i värsta fall kan man ju gå i fem kilometer. Sist jag tävlade i löpning var på en friidrottsdag i sexan i mellanstadiet, men då vann jag faktiskt 800 m och kom 3:a på 60 m av alla tjejer i 5:an och 6:an. Första och näst sista gången jag tävlade var året innan och då tror jag att jag kom 2:a på 800. Sen råkade jag ju va med om diverse trafikolyckor och grejer så sen blev det inget mer av det, men jag tror bestämt att jag har en ganska stark tävlingskänsla när det kommer till just löpning, i alla fall då jag har en chans.

Foten 2.0 för övrigt, den verkliga anledningen till allt slöeri och missbruk av fysisk kondition, funkade hur fint som helst. Kände inte ens någon skillnad mot den andra foten. Det är riktigt awesome det.

Veni vidi vici. 🙂

In darkness and in bright.

Jag klarade tentan! Annie, som var på bilogi lektionen, sms:ade när jag satt i väntrummet på Nacka närsjukhus avdelning 1 och berättade den braiga nyheten. Så nu blir det verkligen fest, för nu har vi nåt att fira! Sitter här och väntar på Annie, Sara och Alex som ska komma hit och öla lite innan vi går på lokal.

För övrigt var ortopedskan mycket nöjd med min fot och jag fick se en tuff röntgenbild på hur det set ut inuti, jag kom på att det vore kul att ha en kopia som man kunde rama in och ha på väggen, riktigt ballt faktiskt. Men nu har jag inte det, men vem vet det kanske kan skaffas fram? Det här är en bra dag. Fick frikort på landstinget också så nu kan jag hänga på VC och sjukhus helt gratis! Värt. Man får väl passa på att söka för den andra foten också nu då, det här var ju så roligt.

Viva la vida!

Money for nothing

Jag hjälper ju mamma ibland med lite räkningar och sekreterarjobb, på hennes företag. Nu senast har hon haft en kurs för st-läkare och jag har ju fått dra i lite tåtar. Inte så jättejobbigt men desto roligare när pengarna rullar in. Och just nu är jag i stort behov av pengar för dels måste jag uppdatera min garderob och dels så verkar det som om jag ska till Frankrike till påsk! Jag har lite ångest men jag måste göra det, så imorgon är det jag som beställer flygbiljetter, punkt.

Imorgon ska jag även köpa nya byxor, tror jag, och en top minst! Det är mer 80-tal som behöver komma in i min garderob, de kräver och skrapar i mina tankar, tar upp tankeplats och drömmar. Kläder liksom, om man kan uttrycka sina känslor i kläder så brukar det kännas bra och tillfredsställande. Det lyfter en liksom, istället för att tynga ner, som missanpassade kläder kan göra. Och på tisdag ska jag ju klippa mig. Vilken härligt upplyftande vecka det här kommer bli, ytmässigt. Dessutom rensade mamma min fot idag, tog bort gamla skorvar och fick till och med fatt i den lilla trådbit som hon råkade tappa i foten när hon tog stygnen, så nu är jag plåsterlös, värt.

Nu ska jag kanske sova, om det gick. Bai.

Ångest 2.0.

Jag funderar på om dom har opererat in en förkylning i min fot? Jag har varit förkyld i typ 2 veckor och det blir långsamt sämre och sämre. WTF liksom. Men ailienfoten är mycket bra, eller ja, bättre än väntat. Gick till och med utan linda idag, fast jag hade lite ont. Och ångesten, det gamla räven. Jag blev ju typ dissad av mitt fylleligg/egoboost igår. Han hade ju tydligen kommit på att han verkligen ville satsa på sin flickvän nu, som han, i nyktert tillstånd, sagt att han inte hyser några känslor för längre och som han ju uppenbarligen varit otrogen mot i 3-4 månader. Och det känns ju lite surt att bli av med en bra egoboost, men ångesten är som vanligt lite värre än man kan vänta sig. Trots att jag inte saknar honom och troligtvis inte kommer tänka på honom så mycket mer så vet jag inte när ångesten kommer ge sig. Jag har redan tappat aptiten och magen är livligare än vanligt och jag har sovit dåligt hela veckan. Ett tag fungerade inte mitt logiska tänkande heller, helt paralyserad. Men man får väl vara glad åt det lilla, att det är snyggt att vara smal. 🙂

Fotisch.

Idag fick jag se min ”nya” fot. Det var spännande och det kommer tid att vänja sig med den för den ser inte alls ut som förut, jag skulle kunna kalla den ailienfoten. Tyvärr hade inte såret läkt helt så vi kunde inte ta stygnen. Ännu mer tyvärr är att trots att vi minskade bandaget betydligt så får jag inte på mig nån vanlig sko, så det blir tofflan ett tag till. Men med 8 fina stygn till i samlingen leder jag nu överlägset. 🙂

Här kommer bilderna. Jag varnar lite för er känsliga läsare.