Åt det nya ska vi binda vackra kransar

Efter.

Det känns som att jag gått igenom en utvecklingsfas. Under en period har jag kommit till många nya insikter. Och nu känns det som att jag landat i ett efter. Som att jag är mig själv igen, kanske mer än nånsin.

Många röster i mitt huvud har tystnat. Alla de som sa att allt var fel. De som hittade fel på allt, de som var rädda för att bli nöjda. Som livnärde sig på oron och den ständigt underliggande ångesten. Barrikaden mellan medvetenhet och verklighet.

Plötsligt känns allt okej.

Mitt fysiska jag har också vaknat till. Vill äta tårta, mat, choklad och dricka vin. Som om jag inte haft någon matlust på flera år. Nu kommer jag bli tjock, men jag är inte rädd för det heller. Som om jag lever i en bubbla och vet att allting kommer ordna sig.

Jag vill aldrig mer stressa. Jag vill inte vara någon annan än jag. För jag är den jag är och oavsett hur mycket jag försöker ändra mig så kommer jag inte bli någon annan. Jag kan skaffa mig nya intressen, nya förmågor, men jag förblir ändå Jag, Paulina, som gillar grönt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s