Bankrutt!

Idag är dagen då all energi ska återabsorberas in i cellerna och sprudla på nytt. Gårdagens två tentor är historia, i framrutan hägrar fredagens histologitenta och lite längre bort fysiologitentan. Tyvärr så är ju livet sällan så lätt som man önskar, ibland så tar energin liksom helt slut och man får huvudvärk och vill bara sova. Man ligger liksom på bottnen och krafsar förtvivlat för att komma upp, som en skalbagge på rygg. Än är jag inte uppe, trots powernap, godis, mat, varm choklad och dusch. Huvudvärken har dessutom kommit tillbaka efter en stunds frånvaro. Sitter och letar efter bortsprungna fakturor på min internetbank. Ser ut som om inga räkningar dragits, utom hyran. Typiskt obra. Swedbank är inte så lätt alltid. Idag testade jag dessutom att skicka meddelande med mitt internet, alltså det mobila bredbandet. Har ju fått 3 sms från ett nummer, som visas i uppkopplingsfönstret, och även ett från ett annat nummer. Men den som skickat tre verkar uppenbarligen tro att jag är någon han känner, så jag testade att skicka ett med informationenom att mitt nummer gick till ett mobilt bredbandsmoden. Verkade funka.

Mitt humör är inte på topp, men så länge inget retar upp mig så går det bra. Snart får jag nog gå och lägga mig. Hurra.

Pöss

No salvation for me now

Jag skulle skriva ett blogginlägg, jag skulle bara äta först, och laga matlådor först och sen skulle jag bara lyssna lite på florence och så var det ju den nya appen på spotify: TuneWiki. Som kareoke, fast bättre. Text till låten du lyssnar på genom ett enkelt litet knapptryck direkt i spotify. Jag och Florence är som nyförälskade igen, tyvärr är min röst inte riktigt med men man blir ju inte bättre om man inte övar.

Och förutom det så har vi sett massa film i helgen och jag vill höja ett varningens finger. Vad ni än gör, se inte Horrible Bosses, jag kröp nästan ur skinnet och kräktes på mattan på grund av den dåliga humorn och det sjuuuukt dumma karaktärerna. Minus 17 toasters till den. Och efter den såg vi Crazy Stupid Love, som väl var snäppet bättre, enbart på tack vara Emma Stone och Ryan Gosling. Efter lite research upptäckte jag även att anorexiafallet Analeigh Tipton faktiskt varit med i top model, kom trea 2008, men på bilderna därifrån ser hon riktigt söt ut och inte så äckligt smal som i filmen. Men innan vi såg dessa familjevänliga, realitetsbefriade filmer så såg vi The Producers och Shame, som var riktigt rolig respektive bra på många sätt. Om jag ska rekommendera någon så är det Shame, en smutsig, rå, skildring av sexmissbruk, som inte gör en det minsta upphetsad. Den är utgiven av Brittiskt bolag vilket betyder mer naket än man är van vid och tjejer som inte är solikonpumpade supermodeller, utan helt vanliga, typ. I like. Ett extra plus i kanten är också Michael Fassbenders deffade kropp, som nog kan ge en och annan man komplex. Kul att mannen är snyggare för en gångs skull.