Dan före dan före 12.

Känns som att 2011 slutar på topp. Åtminstone på en del sätt. Har just städat halva lägenheten, hallen, köket, badrummet, kanske noggrannare än någonsin. Hade nästan glömt att det inte är ens ett år sedan vi lade om golv, satte upp mosaik, anlitade svindyr rörmokare, handlade för tusentals kronor på ikea och fixade köket och toan som det är nu. Min mamma förtjänar all bonus för att hon alltid ställer upp och Sune kan få lite han med för att han också hjälper till med det han kan.

Mitt självförtroende har stigit någonstans till månen ungefär, var flera år sedan det kändes så här bra. Det bådar ju gott inför 2012. Vad som inte är lika gott är en visdomstand som plötsligt börjat röra sig i överkäken, det är inte skönt och nu har jag slarvat bort voltarenen jag fick av mamma. Inte bra. En annan tråkig sak som kommer hända 2 januari är att räntan på lånet ska betalas. Så jäkla onödigt, vad ska man med ränta till egentligen? Jo jag vet det egentligen men ändå, min ekonomi jublar inte.

Men ändå, jag har allt typ man kan önska sig och lite till (resttentor och visdomstand).

Det är najs.

Mamma finns det katter här?

Sumo fick höra katter jama på youtube igår och blev alldeles ifrån sig. Det slutade med att han gömde sig under sängen och till och med i morse verkade han lite spänd. Men det såg sjukt kul ut. Tyvärr hade Erik stängt av autofocus så jag hann inte få in skärpan men den här posen är ändå helt awesome. Jag har typ aldrig sett honom göra så. Han står alltså och tittar på högtalaren.

Tvånollettett.

Fan nu kan jag inte hålla mig ändå. Nu vill jag tänka efter, minnas och skriva om året i alla fall. Det har ju hänt massa bra i år. The flow från 2010 hänger kvar och har om möjligt blivit ännu starkare.

Under första halvan av 2011 hände inte så jättemycket, kom hem från Vemdalen, mamma gifte sig och sen var det en djävulsk kurs i skolan som tog en massa tid och energi och sen var det en bal med den hemliga damföreningen då jag blev fruktansvärt full och träffade någon bra, eller jag trodde att han var bra i alla fall. Kanske hade det kunnat bli något om han inte varit så blyg och jag inte fått sådan ångest. Eller så var det ödet. För lite senare, också under en kastrullfylla, hände det bästa under 2011, nämligen Erik. Jag vågar säga att jag aldrig varit med om något liknande, men det var inte så självklart från början. Jag var väldigt skeptisk men trots att jag letat fel och undanflykter så har vägen varit ganska rak och det känns så otroligt bra allting och blir bara bättre och bättre. Jag tror ju inte på sånt, men det är som om vi vore gjorda för varandra, ochdet känns inte flummigt och övernaturligt utan alldeles verkligt.

Förutom kärlek och trams så har mina vänner varit fantastiska. Jag är stolt över att få omge mig med så bra människor. Allt blir bättre med vänner. Ja förutom det här med att göra tråkiga saker, det kan vara svårt att förmå sig till isolation och fokus när det finns så mycket roligare saker man kan göra. Måste bli bättre på det till nästa år, och om jag inte minns fel så var det mitt mål förra året också, att ha mer tråkigt.

Då kanske jag kan börja lyckas med tentor och sånt också, för det har verkligen inte varit min grej de senaste åren.

Pöss

On the 34th day of christmas

Jag vet kära bloggläsare, jag har hållit er på halster, ni undrar förstås om jag verkligen fick en ifån i julklapp. Svaret är nej. Men jag hänger inte läpp för det för jag slog typ nytt rekord i dyra julklappar i år, eller min familj gjorde. Den bästa klappen var en systemkamera från canon och sen en ny bäddmadrass till sängen som jag som första natten på i natt och njöt. Av pappa fick jag en deluxe eltanborste som är super effective! Dessutom hjälpte han till att betala min tandläkarräkning, passande nog. Jag fick så mycket fina julklappar att jag känner mig galet bortskämd, vad har jag gjort för att förtjäna allt detta liksom? Måste vara världens snällaste typ.

Min käre bror släpade en flaska vin och gräddlikör över halva världen i sin ryggsäck till mig och mamma hade förutom kameran stickat en tröja, köpt temuggar, vantar, kameraväska och en bok av Tomas Tranströmmer. Och förutom allt det så fick jag massa andra jättefina presenter. Jag lever ett så lyxigt och bra  liv tack vare mina medmänniskor. Nästan så att man blir religiös.

Pöss

Wrap me into pieces

Traditional all year wrap up.. Det är ju sånt man brukar längta efter att få göra. Att få berätta om allt som hänt och hur bra eller dåligt allt är, hur mycket man utvecklats och hur många sensationella saker som hänt en. Men inte i år. Det är som om jag slutat reflektera och bara kör på. Men jag tror det är bra. Grubblerier tar en ingenstans. Dessutom blir saker man upplevde som spännande och nya förut inte det 2:a, 3:e och 4:e gången de sker, man vänjer sig. Och jag vet inte om det är åldern eller självförtroendet, men jag känner inte alls samma sug efter att berätta saker om mig själv, det har liksom gått över. Förut kände jag alltid att jag bara lyssnade på andra för att jag sen skulle kunna prata om mig själv utan att få dåligt samvete. Det var faktiskt ganska jobbigt, man vill ju inte vara den som bara pratar om sig själv, ingen gillar sådana människor (skulle man kunna tro). Men nu känner jag inget behov av att berätta mitt livs historia för varje ny bekantskap, känner inte att jag måste berätta om mig för att visa vem jag är. Föga förvånande lyckas jag mycket bättre i sociala situationer nu än förut och det stärker en ju om något. Om man själv tror på att man är trevlig så uppfattas man ju oftast sådan och dessutom är det enklare att slappna av och känna sig bekväm,  något jag haft stora problem med.

För att säga någonting om året så kan jag väl berätta att allt är så jäkla bra nu. Jag har slutat se perioder av välmående och stabilitet som något exklusivt och sensationellt, för det har blivit vardag. Saker och ting är lugnare nu, tryggare, säkrare. Jag vågar sätta gränser, ställa krav, slappna av. Men allt är inte bra, ungefär 2/3 är bra och resten, det vill säga skolan, är ett stort svart hål. Jag vet inte varför det går så dåligt men det är som om jag vore helt tappad. Försöker hitta lösningar men än har inget funkat. Jag hoppas 2012 blir året då jag hittar lösningen på alla mina problem.

Laxmousse!

Varmrökt lax i mängder och vi var bara 5 stycken igår, nu får den bli mousse. Jag tror att jag skulle vilja ha en lite mer crowded jul där man kan försvinna i massan och göra lite som man vill. Nu ska jag åka till civilisationen och köpa en ny laddare till mobilen eftersom min har lämnat mig för någon annan.

Pöss

Nyanser

Sitter på sista tåget för dagen och insåg just att jag är fruktansvärt matchad idag. Grå kjol, kofta, knästrumpor och kappa, vinröda strumpbyxor och linne. Gröna naglar i nästan exakt samma ljusa metallic som ipoden och mobilen, klockan och halsduken är i andra gröna. Handväska och kängor är svarta och endast vantarna är vita.

Är lite rädd att uppfattas som tantig pga all grå ull.

Med det är ju faktiskt jul.

Meanwhile in North Korea (Best Korea)

Tur man jobbar lite ibland så att man har tid att läsa lite tidningar. Toppnyheten idag måste ju i alla fall vara att Kim Jong-Il är död. Mitt bästa minne av Kimpa var en sida som hette Dagens Kim och som ja upp nya påhittade citat som man mycket väl hade kunnat tänka sig komma direkt från Nordkorea. Tyvärr så försvann sidan, ganska snart efter att jag upptäckt den, helt spårlöst. Jag kände förstår genast på mig att det måste vara en konspiration från Kims håll och jag är helt säker på att de var hans män som låg bakom sidans försvinnande. Så sedan dess har vi fått nöja oss med Kim Jong-Il looking at things. Nu är det ju dags för Kimpas tredje son, Kim Jong-Un, att ta över och till allas lycka så verkar det som att han redan kan det här med att titta på saker: Kim Jong-Un looking at things

Det som slår mig är hur en man född 83, nästan 30 alltså, kan vara så lik en fet, bortskämd tolvåring. Dessutom har han ingen diktatormusche, så det är ju som gjort för att gå åt skogen. Vilket ju vore fantastiskt för världen, fast dåligt för tumblersidan.

 

För övrigt

Förutom att jag gjort en massa saker så har jag haft ett sjujäkla humör. Jag har varit lättretad så det är helt fantastiskt och jag har nästan fått ett par riktiga utbrott. Ingenting har dock krossats och det värsta var nog att jag skrek ”jävla kärring” åt en tant som var dum, jag satt som tur var på en cykel och kunde snabbt avlägsna mig från platsen, jag hade dessutom bråttom till jobbet. Nu tycks det mig som om det var helt absurd pms för sen fick jag mens och  efter det tror jag att jag varit rätt glad. Verkar dock lite orimligt att jag skulle haft pms i typ två veckor så jag gissar istället på att jag varit glad för att jag haft en helt fantastiskt helg. Trots att jag skaffat mig brännblåsor på låren och inte hunnit med alls allt som jag borde gjort. Men kvällen på slottet var jättefin och julklappsshoppingen med Annie var mysig och älsk har varit superbra. Och imorgon kommer ju Maria! Åh vad jag känner mig glad och förväntansfull nu! Som om det är julafton hel veckan! Fast på torsdag ska jag ju till tandläkaren och sen åker jag iväg. Om tiden ändå kunde stanna på onsdag.

Pöss

Vad jag håller på med?

Ja bloggen är ju ganska död nowwadays om man säger så. För jag har umgåtts med flickvänner, pojkvännen, handlat julklappar, suttit i bilköer, varit på bal på slottet, jobbat och faktiskt varit i skolan en liten stund i alla fall. Idag har jag lovat Sumo att vi ska hänga och att jag ska plugga, måste även aktivera mitt bankkort, lämna tillbaka en surfplatta, som var nästan magiskt dyr, och beställa en ny, åt mamma. Städa måste jag göra också för Maria kommer imorgon och så hade jag tänkt tvätta och så har jag lovat Erika att vi ska träna så här kan jag verkligen inte sitta!

Tjohej!

Julhälsning från google:
Let it snow!

Anders Hallberg, Rector magnificus, mottar Uplandsmedaljen av landshövding Peter Egardt, på slottet i fredags.

Kitty!

Nu har vi haft en traditionell Disney-kväll. Kollade på Barn Yard och Monsters inc. Den senare var sjukt mycket bättre. Och en sak jag verkligen börjat störa mig på med filmer över lag är alla män. Män män män! I alla filmer hela tiden! Jag blir så trött. Till och med barnfilmerna handlar nästan alltid om män, eller hanar, eller pojkar. Och oftas har de så klart fruktansvärt stereotypiska roller. När man väl börjar tänka på det så går det inte att sluta för det är  ett så klart och tydligt mönster. Filmer görs av män om män. Oftast. Förut var jag en av dem som inte ville bråka, som var nöjd med min lilla bubbla, jag nöjde mig. Men jag är inte det längre, helt automatiskt blir jag arg när folk behandlas olika på grund av kön och när folk säger att den inte finns några skillnader. Det finns fanskillnader ända ner på individnivå och jag vill inte vakna upp om 20 år och tänka att fan vad jag har offrat för den mannen och fan vad jag inte har fått ut ett skit av det. Jag är hellre ensam med min katt än i ett ojämlikt förhållande. Män kan också göra det mesta av sådant som är kvinnligt, det kan de och de ska inte behöva göra någon grej av det heller. ”Ohh vad duktig han är som kan tvätta, laga mat OCH städa! Dessutom jobbar han heltid också!” Å vi ba: Oh my godd! Men det krävs mer än så för att imponera på mig. Framförallt så ska man inte vara alltför självgod och egocentrisk, för det är bland det värsta jag vet. Kanske för att jag själv har haft så mycket dåligt samvete och känt oro just för att vara för ego och så vet jag att många av mina tjejkompisar också tänker. Medan killarna ofta inte bryr sig om det alls utan bara fläskar på och kommer undan med det. Det enklaste vore väl kanske att sluta bry sig, och bara tänka på vad som är bäst för en själv och vad man själv vill, men jag kan inte med det heller. Jag vill hellre veta att jag är en bra person för att andra bra personer tycker om mig, än att veta att jag är bra bara för att jag själv intalat mig det.  Jämförelsevis så är det mycket lättare att intala sig att man är bra, men mer hållbart att faktiskt vara bra.

Men nu är det natt.
Puss

Creep

Det är precis så jag känner mig idag. Energin är så obefintlig att jag inte orkar anstränga mig ett mikrogram mer än nödvändigt. Ändå har jag nog lyckats undvika att vara direkt otrevlig. Dessutom har jag lyckats plugga, fixa min cykel och diverse bankgrejer. Om jag inte varit så trött så hade jag varit nöjd. Nu finns bara likgiltighet och irritation på repertoaren.

God natt!

Mer Jul!

Då var första julbordet avklarat för året. Hysing-släkten var på plats och bara ett fåtal saknades på Romme (inte ”Råmme”) Alpin. Eftermiddagen inleddes med en tur i bandvagn upp till toppstugan. Skumpigt, ljudligt, trångt och jäkligt, men absolut en upplevelse. På själva julbordet var det inget att klaga på, allt fanns och lite till, tyvärr så kände jag mig mätt redan efter första rundan och efterrättsmagen var aningen skrumpen men pressade i mig lite av varje ändå och sköljde ner med julmust.

Släkten var det heller inget fel på, tyckte nästan det var trevligare än vanligt rent utav, men det kanske är jag som blivit bättre på att vara social. Erik verkade inte heller ha något problem, trots att det var första gången han träffade alla de 22 representerade, 14 saknades. Plus min familj då. Barnlöshet är inget vanligt förekommande i min släkt. Och förutom en massa barn så var det även snö! Massor av snö och kallt, så det blev nästan riktig julstämning.

Men nu är jag åter i Uppsala med Sumo och snöbristen, fast det har faktiskt kommit ett tunt tunt lager och det är kallt nog för att det ska ligga kvar. På torsdag är det dags för nästa bord, med familjen Osterman/Hallqvist på UKK.

It’s all about the shoes.

Igår köpte jag nya skor. Sjukt snygga och dessutom på rea, men det bästa är att de är jättebra att gå i och fötterna gör inte ont dagen efter. I like. Jäkligt länge sedan jag köpte något högklackat. Mina fötter är ju som inte gjorde för damskor ofta, vagabond brukar dock oftast funka, men då är de ju skapligt dyra också så då måste det vara något riktigt bra.

Nu blir det andra bullar!

Igår bakades det. Fyra sorters bullar blev resultatet och förutom att de kanske var aningen torra så blev det helt deliscious! Det är bra att jag skaffat mig en så metrosexuell pojkvän som man kan göra såna roliga saker med. Dessutom är det en klar fördel att han har en ugn, eftersom jag inte har det.

Om man inte har en himmelsäng kan man ju alltid göra en

Jag hatar när man kommer hem och vet att man måste plugga massor men så är man bara sådär trött så att man känner att man kommer somna så fort man öppnar boken. Tur det finns kaffe. Sumo la annars fram en hint om att vi borde skaffa himmelsäng, han visade på ett ungefär hur han ville att den skulle se ut.