Koka soppa på ett ben.

Note to self: Bli aldrig enbent.

Åh vad trött man blir av att laga mat på ett ben, bara att ta tallriken till bordet är ju ett mindre projekt. Men det blev gott och nu vill jag nästan sova. Men jag kan redan märka förbättringar, kan röra mycket mer på foten idag utan att den gör ont. Väldigt värt måste jag säga. Men jag ska nog snart ta nästa morfintablett för att vara på den säkra sidan. Vaknade i natt och var törstig och när jag skulle hämta vatten gjorde det hemskt ont, som tur var kunde jag somna om.

Har känt mig halvt deprimerad idag, isolerad och hjälplös. Men nu känns det bättre, har pratat med mina braiga vänner och syster på facebook och msn och så fick jag sms från mina nya bästa klassisar och dom kommer hit med tårta på måndag för Annie fyller år och även Chris sms:ade och erbjöd sitt sällskap så imorgon kväll ska jag göra mig anträffbar (dvs duscha med vanlig tvål och riktigt schampo och balsam och använda deo) och så ska jag vara social. Jag har också tänkt räkna matte, jag hoppas verkligen att det kommer bli så, men all motivation har typ runnit ut i sanden eller ner i foten och vidare till bandaget. Men jag måste, för nästa fredag är det tenta. Men man borde väl kunna hitta den gamla kunskapen någonstans där bak i huvudet? Det var ju inte ens länge sen jag fick vg på den kursen. Bai.

Jag, foten och självömkandet.

Trodde inte att det skulle gå så snabbt att komma in i ”allt-är-så-jobbigt-så-jag-har-inte-lust-med-något”-fas, men i morse när brorsan ringde och väckte mig så kände jag bara att jag ville ligga i sängen hela dagen och tycka synd om mig själv. Men så kommer mamma och stör. Hon undrade om jag skulle gå till skolan idag, trots att ortopeden sa att jag nog skulle bli hemma i typ en vecka. Som att allting går bara man vill. Jag hatar verkligen när hon inte förstår, det får mig på ett så dåligt humör. Hon är ju den som känner mig bäst, hon borde verkligen förstå. Självklart vill jag inte tycka synd om mig själv, men jag har faktiskt ont i foten och kan inte gå på den, vare sig jag vill eller inte.

Så vad ska man göra? Äta choklad, kela med en get, ringa Ingvar Karlsson eller rida på en blå elefant? Men jag har ingen choklad och ingen get och ingen elefant men däremot telefonskräck. Tydligen så har jag inget internet heller. Fast nu kom det tillbaka. Köpte bullar men dom blev kvar hos mamma, typiskt. Jag har dock en mattebok och en alldeles ny kemibok och en väldans massa tv-serier. Men nu blev jag plötsligt väldigt trött. Bai.