Happimess.

Allt är lite bättre nu. Tack vare att jag sms:ade Staffan! Han bjöd hem mig till sig på te och brädspel ihop med Åland och Helene. Jag kom tvåa och åt en del chips, inte helt okej, chipsen alltså, ingår inte i min diet. Jag tröst-åt mentos häromdagen också och tröst-shoppade en randig tröja. Jag är inne i ett förfall, jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det. Jag blir bara så helt otroligt trött av att gå i skolan, jag förstår inte hur man kan orka med någonting mer. Fast jag vill så gärna. Imorgon blir det simning, matte och fest.

Inte har jag fått nåt svar på det andra sms:et jag skickade heller. Fast det är kanske lika bra, så har jag en anledning till att vara knäpp och lite off sen, jag tror att det är bra. Det funkar ju uppenbarligen inte att allt är som man vill, nej det måste finnas något som är svårt och lite fel, något att reagera på. Jag känner mig rätt ointresserad just nu, men det varierar rätt starkt. Jag antar att det är lättare att krångla till det och fortsätta prassla än att vänta tills han gör slut med sin tjej och göra en riktig grej av det. Jag är helt livrädd för att det ska bli slentrian. Samtidigt känns det som att min bekymmersfria ego-bubbla är på väg att spricka, eller kanske redan har spruckit. Det som händer kanske faktiskt händer på riktigt och inte bara på skoj, det kanske är riktiga känslor inte bara sådana i plast.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s