Som i en gammal sång

Den här längtan efter att få vara nära. Jag blir knäpp, jag trodde jag kommit över den, jag trodde åtminstone inte att den skulle komma tillbaka så här lätt. Nu blir jag inte av med den. Suck. Jag hoppas bara inte att jag lurar mig själv och plötsligt finner mig själv hjälplöst golvad av mina egna känslor. Men jag har inte märkt något sådant än, fast å andra sidan blir det värre och värre hela tiden. Till slut kommer det inte finnas ett enda nej kvar, jag har märkt att de börjat sina. Fast jag har väl aldrig sagt nej egentligen, har inte haft någon anledning. Men jag hade åtminstone kontrollen.

Men nu måste jag sova. Äntligen måndag i morgon. 😉

Bai.

2010 – Because you’re worth it!

Den här helgen har varit helt otroligt bra, utan att jag för den saken känner mig lyrisk, bara välmående i största allmänhet. Man ler mer liksom. Fast nu får man ju hoppas att det inte blir problem, bara för att jag är så rysligt populär. LOL.

Jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag.

Nu känns det lite bättre. Man får akta så att man inte blir för självgod. Det konstiga är att på morgnarna känner jag mig nästan plågsamt ensam, mycket vill ha mer antar jag. Nästa helg blir det fest med några från klassen. Det ska bli kul. Det är så skumt att allt går så jäkla bra. Som om någon vridit om stjärnorna för att alla ska tycka om mig. Som om världen bytt håll och går med mig istället för mot mig. Fast egentligen är det väl kanske bara jag som blivit annorlunda. Vuxen.

Bai.

En är för mycket.

Det slog mig i kväll att det räcker med att vilja vara nära en person för att vilja vara nära flera. Jag menar att tidigare, under 2009 typ, så hade jag inte det minsta behov av att vara nära något. Visst att jag kanske ville ligga ibland, men min frånvaro av gos-lust var väldigt tydlig. Men nu när jag liksom har myst en del och tyckt om det, så vill jag liksom ha mer och det behöver inte ens vara med någon specifik person. Jag skulle kunna kramas med andra också, inte vem som helst, men någon.

Och så lite fler kort eftersom jag är så självgod:

Pappa betalar.

Idag är en sådan där dag när jag bara inte kan låta bli att älska mina vänner lite extra. Dom är verkligen helt fantastiska.

För övrigt är väl läget inte riktigt lika fantastiskt. Sitter och försöker vila bort bakfyllan och få fatt på lite energi. Tror det kommer sluta med koffein och ibumetin, men magen känns bättre nu i alla fall. Om en timme börjar balen. Jag har åtminstone duschat och beslutat mig för att försöka sätta upp håret på något sätt, så att jag slipper tvätta det. Funderar på att byta ut det chockrosa nagellacket, men jag orkar inte riktigt, tänker att det kanske passar ändå. Såg på facebook att en av mina förlovade barndomsvänner har gift sig, och bytt efternamn från Grönvold till Andersson. Smakfullt. Men jag önskar henne all lycka ändå, alla kan ju inte ha spejsiga efternamn som jag. Hon har i och för sig inte ändrat sitt facebook namn så hon kanske bara kallar sig fru Andersson på skoj. Jag måste förresten säga att jag är jävligt nöjd med gårdagens outfit, tycker att jag var riktigt snygg och dessutom matchade jag temat bra. Hoppas jag får till något lika bra nu.

Bai.

Don’t worry, it’s not gonna hurt.

Aldrig nöjd? Jag känner lite så. När han inte är här så vill jag att han ska vara det och när han är här så är jag inte riktigt nöjd med det heller. Det är knäppt. Det har blivit knäppt. Jag misstänker att jag kanske börjar vilja ha för mycket. Det är inte bra. Men det är ju jäkligt svårt att ändra på, typ omöjligt. Livet är svårt. Men i kväll är det bal igen i alla fall och jag ska ha min nya klänning. Det ska bli kul och så får jag något annat att tänka på. Egentligen vill jag gå på norrlands också med alla mina kompisar, men jag vet inte om hinner eller orkar det.

Nu ska jag försöka ta mig till uplands för lite fika, är alldeles utmattad. Bai.

Brat-Pau

Brat-fit

A kiss with a fist?

Har haft en mycket angenäm eftermiddag och kväll ihop med Staffan. Först fikade och sen gick vi till uplands och tog ett glas vin, eller kanske tre. Vi pratade om Staffans lägenhet och om mitt kärleksliv. Staffan fastslog att han, alltså inte Staffan, nog är kär i mig, och allt tyder ju kanske på det. Samtidigt, så vill jag inte tro på det, om jag börjar tro på det så kommer allt att sluta i bajs. Mitt omdöme just nu är kanske tveksamt, men livet är inte till för att vara bra. Ingenting ska gå som man tänkt sig och man ska vara tvungen att nöja sig med något halvbra eller inget alls. Förlåt att jag är skeptisk men jag vet inte riktigt hur jag ska bete mig trots att jag känner att jag nog borde bete mig. Det är inte min grej alls men jag tror att jag är rädd. Det är konstigt hur snabbt man kan förändras.

I’m not calling you a ghost.

Just stop haunting me.

Åh jag känner mig stressad för att jag inte fått tag i en mattebok än och för att jag inte har läst allt, fast mest matten. Och så vill jag gå på gbg’s med Frida och co. ikväll och så vill jag hjälpa till på uplands och så vill jag träna. Det är inte lätt det här, men om man tar en kopp kaffe kanske det blir bättre. Sova måste jag också göra sen, jag har hört att det ska vara bra i längden. Bai.

You Are The Storm

Ja nu snöar det. Inte lite heller. Helt galet faktiskt. Det är en galen dag. Och passande nog har Göterborgs sin nya klubb, We are the storm on wednesdays. Det var spännande att köra hem från skolan och strax ska jag ge mig ut och gå till engelskaparken och sälja en bok.

Vad jag skulle vilja ha just nu är en jacuzzi men fint sällskap. Bai.

It’s a mad world.

Jag är uppe lite tidigare än vanligt, för jag blev väckt av att mobilen gnisslade till vid sådär 6.40, för er som inte vet så har jag en väldigt gnisslande sms-signal, som ett gammalt rostigt brevinkast. Men det var inte signalen som fick mig att vakna till och inte somna om igen, det var innehållet. Allt jag kunde tänka var att världen blivit galen, att jorden hamnat ur sin bana eller att Ceiling Cat blivit allför hög på kattmynta. Jag tänker inte citera, men det var väldigt fint och kanske exakt vad jag ville höra från precis rätt person.

Det är så galet. Sånt här händer liksom inte, inte mig i alla fall. Jag tror ju inte ens lite på lycklig kärlek längre, jag tror på olycklig kärlek. Jag tror på att känslor = helvetet. Min världsbild blev alldeles sned, jag måste kanske göra om den. Men ingenting är ju säkert än, det kan fortfarande gå åt helvete, jag vet inte ens riktigt var jag vill att det ska gå. Fast om man tar ut glädjen i förskott så får man ju kanske vara glad två gånger, eller to infinity and beyond..

Det ju alltid sluta i tragedi även om det verkar väldigt bra just nu. Det kanske är för bra? LOL

Död?

Som en reaktion på det sjunkande läsarantalet så skriver jag mindre. LOL Nej men jag har faktiskt ett liv på riktigt också.. kanske. Till exempel så ska jag alldeles strax gå ut och ta en öl med två av mina nya kursare. Och nyss var jag på bio med mamma och såg Det vita bandet, väldigt speciell film, men jag hörde att den fått en guldbagge.

Inget stoppar mig nu! Bai!

Den lilla svarta.

Den lilla svarta á la 2007.

Jag fick nyss veta att temat på klubbverksfesten på fredag är brat. Inte helt lätt tema om man skoja till det och fortfarande behålla sin värdighet. Fast vem bryr sig om värdighet? Jag vill ju bara vara snygg. Jag satte igång och testade lite kläder och det slog mig att min lilla svarta kanske vore nåt, man kan ju göra ganska mycket med en sån. Problemet var dock att de gånger jag provade den i höstas så satt den inte helt okej, jag har faktiskt tänkt någon gång att jag borde försöka gå ner i vikt så att den passade igen, du skulle jag vara nöjd. Och tro det eller ej men den satt perfekt. Så jag tänkte att jag testar den andra lilla klänningen jag har, som jag bara använt en gång, just för att den är så liten. Och den passade också! Så det får bli den, den är även lite mer ironisk. Jag förstår inte hur jag kunnat bli så smal. Visst har jag ätit mindre men jag har ju inte gjort så mycket heller. Har ju knappast blivit all den träningen jag hade tänkt mig. Men det är väl bara att le och vara glad när det går som man vill. Nu tänkte jag faktiskt gå och simma. Bai.

Etttusenetthundra.

Somnade på sista lektionen idag. Vi hade genomgång av biblioteket och det tog forever och jag var supertrött och vi gjorde typ ingenting. Satt bara vid datorerna så jag passade på att nappa lite. Tror inte det var någon som märkte det. Sen åkte jag och sålde gammal kurslitteratur till en söt utbytesstudent, jag tror i alla fall att han var det för han hade ganska mycket brytning och konstig frisyr, typiska kännetecken för internationella studenter, intisar.

Nu ska jag strax springa ner till Uplands på möte, men först ska jag stoppa in veckans kyckling i ugnen, Stinas Örtkyckling blev det den här gången.  Bai!

Varannan Luft.

Det har pratats mycket om att vara luftarian på facebook idag. Blev länkad en sida på ämnet och jag måste säga att jag fann den mycket underhållande. Det bästa citatet var nog ”Och det finns berättelser om människor som levt i flera hundra år och som åt otroligt lite varje dag.” Undrar om det var därför folk blev så gamla förr i tiden när de svalt mer, eller i de fattiga länderna i Afrika, jag tippar på att medelåldern ligger på 200 år där. Det är fantastiskt med människor som man blivit vän med bara för att man har samma humor, det sätter liksom guldkant på tillvaron. Mitt nya motto är Varannan Luft, funderar på att ta patent på det. ©

Förutom att vara en slöhög så har jag faktiskt tvättat, handlat, diskat och lagat mat idag. Och killen som ville köpa böcker ringde upp sen och vi ska mötas upp imorgon och göra affärer. Jag har en helt otrolig träningsvärk i rumpan också. Kan inte förstå vad jag gjort. Eller jag vet ju vad jag har gjort de senaste dagarna men jag tycker inte att något av det skulle kunna ge upphov till en sån här gräslig värk. Men om jag har tur så får jag en tightare bakdel av det, det är ju alltid en fördel. LOL

Jag har förutom alla nya möbler också fått min hylla ordentligt fastskruvad så jag har flyttat ut mina skönlitterära böcker ur garderoben. Det känns mycket bra måste jag säga och det var tur för sen fick jag 6 vinglas av mamma som var för stora för samtliga köksskåp, så jag var tvungen att ägna dem en hylla i bokskåpet.

Rundelsrummet.

Mina hjärnceller har äntligen börjat röra på sig. Jag kom på att det ju var fest igår, här på rundels, i källaren i mitten av huset. Det var ett helt fantastiskt mysigt rum, om än lite trångt. Alla tyckte att det var toppen. Jag var verkligen på topp i början av dagen, jag var Pau-Pau! i sitt esse. Skitdryg men väldigt rolig och påhittig. Sen blev jag full och då lugnade jag ner mig. Tove kom förbi och vi snackade lite, om killar mest tror jag. Det var en mycket trevlig kväll måste jag säga.

Bilder från Rummet:

Telefobi.

Jag förstår inte varför det ska vara så jäkla svårt att ringa ett jävla telefonsamtal? Det liksom går inte. Jag sitter och stirrar på mobilen samtidigt som jag tänker på vad jag skulle kunna säga, sen lägger jag den ifrån mig och gör något annat. Jag borde ha ringt säkert 3 pers angående kurslitteratur, men jag har bara lyckats med en och han svarade inte ens, skönt nog. Jag förstår inte vad det är som jag tycker är så fantastiskt farligt med att prata med någon genom en lur, men tydligen så är det bland det farligaste som finns.

Det man inte vet har man inte ont av.

I väntan på att jag ska må bättre och kunna börja leva igen, så ska jag försöka underhålla bloggen lite.

Det är så mycket jag inte vet, jag bryr mig liksom inte om hur det fungerar på andra sidan. Ja jag pratar om honom igen, mina små grå har frusit fast på ämnet och just nu rör de sig i största allmänhet väldigt långsamt. Men igår fick jag en liten pusselbit av den andra verkligheten, hans verklighet. Jag har ju funderat på hur det funkar, med henne, jag har tänk att hon måste misstänka något. Sen har jag funderat över varför han måste gå hem ibland och ibland inte. Men nu vet jag och jag befarar att hon inte har en endaste aning vad han håller på med. För att hon jobbar. Men det är väl skönt för henne, det är ju inte kul att gå runt och misstänka att ens pojkvän är otrogen, det blir ju ett utdraget lidande. Samtidigt känner jag en viss besvikelse över att han inte offrat något, allt funkar fint för honom. Ett perfekt dubbelliv. Men det är slut på det nu och jag är förvånad över att det var han som sa det, jag trodde inte att han kunde må dåligt över sånt. Jag trodde att han var så hårt tränad i att vara ett svin att han slutat känna, men tydligen inte, om man får tro honom så har han både känslor och ett samvete. Jag har så låga tankar om honom att jag aldrig slutar förvånas när han gör något som verkar smart eller vuxet. Nästa intressanta sak blir att se hur han ”löser” det här och hur lång tid det tar. Det känns som att det kan komma att ta en evighet, men som sagt så slutar jag aldrig att förvånas.

La Roux – As if by Magic

And although
You’re the only home I know
As if by Magic
Thoughts of you are gone
And now I’m keeping my head in the clouds
And it’s not so tragic
If I don’t look down

Submerging from your world
And back into my bliss
A day rolled into one
Is burning on my lips
Blurring all your words
Until they don’t exist
And in a parallel universe
It’s me you can’t resist

Sunday, bloody sunday..

Åh vad dåligt jag mår. Min huvudvärk är från rymden. Antar att det kanske skulle bli bättre om jag åt lite men mat har blivit så tråkigt. Jag är ganska stolt över att jag klarade hela dagen igår, jag trodde inte det efter så lite sömn och mat och så mycket alkohol. Men jag får väl betala idag..

Borde fixa massa saker med kurslitteratur som ska köpas och säljas, känner mig lite dålig. Om någon bara kunde lyfta mig ur sängen..

SMS

Tänk så mycket man kan uträtta med hjälp av sms. Och tänk så ”bra” allt kan lösa sig bara man väntar. Men inget har ju egentligen ändrats, allt jag fått är ord. Men man får väl lov att vara lite nöjd och försöka att inte bli helt uttråkad tills han ”ordnat upp allt”. Hoppas ska jag verkligen inte göra, det är för sådana som vill bli besvikna. Men som sagt så är jag ganska körd, fast ändå ganska imponerad över att jag lyckas hålla mig så kall och inte fega ur och göra bort mig. Det är som om jag faktiskt lärt mig hur man gör.

On and on and on..

Livet är fantastiskt ibland, vissa människor vill man bara behålla i sin närhet tills man dör.

Sen sen finns det dem som aldrig någonsin borde släppts lösa. Jag tror jag träffat alla idag. Det finns många jag fortfarande tycker om och så finns de andra. God natt.