Aldrig nöjd

Åh. Jag bläddrar i min gamla blogg och det slår mig, ironiskt nog, att jag vill vara som då. Ung och halvförstörd bara, för två år sedan. Det fanns fortfarande saker man inte hade upplevt, nya saker, spännande saker. Nu finns bara vardag. Allt har man upplevt förut och hunnit bli bitter på. Det ligger en ”vad var det jag sa”-känsla över nästan allt. Ingenting känns och det man skulle kunna känna, som kärlek till exempel, det törs man inte ens tänka på för det gör ju så förbaskat ont och man vill ju inte förlora sin stolthet. Dessutom tror man att man vet vad alla är gjorda av och att undantag inte finns och att chansen att hitta någon som allt funkar med, samtidigt som man är upp över öronen kär, den är så nära noll att det inte är någon idé att ens försöka. Fast låtsas kan man ju alltid, så länge man ser till att känslorna är i tryggt förvar i sin lufttäta kista.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s