I en park i en stad någonstans

Hej bloggen!

Vad gör jag nu för tiden? Glider runt och kollar på lägenheter, tränar, vinner.

Varför hör jag aldrig av mig? Huvudet är på annat håll

Det var alldeles för länge sen vi sågs. Livet kom emellan.

Bor jag kvar i samma etta? Tre månader till.

Vad pluggar jag på? Sista tentan i Näringsfysiologi och fodervetenskap

Men jag avbröt mig idag för att skriva kontrakt och köpa en ny balklänning.

Jag vet att du saknar mig, det finns blogginlägg som aldrig tar  slut. Jag vet att du inte glömt för blogginläggen suddas inte heller ut. Jag har legat vaken på natten och funderat på texter och önskat att datorn var på. En del av mig skulle gärna blogga mer.

Jag tänkte skriva något men sen glömde jag bort

Oooo du patetiska blogg. Vad ska det blir av dig? Inte mycket verkar det som. En gång i tiden tyckte jag verkligen om att skriva, det var mitt sorts skapande, men någonstans på vägen så gick det över. Antagligen överanalyserades det och nerkritiserades till bajs, som så mycket annat av mig har behandlats av mig själv. Det roliga nu är att jag inte behöver skriva för att få läsare, har över tio besökare per dag även när jag inte skriver, ibland så mycket som 35. Som vanligt har jag ingen aning om vem det är utom i undantagsfall då någon lämnar en kommentar.

Jag har två saker att berätta, typ. Igår så lagade jag brunsås för typ första gången ever. Brunsås med köttbullar och ärtor! Ärtor har jag heller aldrig ”lagat”, brukade hata ärtor, men det verkar ha gått över.

Förutom det så bestämde jag mig för att inte ha nagellack ett tag, bara för att jag alltid har det, i åratal i sträck. Efter ett dygn gav jag upp då smärtan i fingertopparna inte ville gå över. Man kan alltså bli beroende av nagellack på samma sätt som Lillbabs är beroende av högklackat. Kroppen har liksom blivit fel, eller vad man ska säga.

Dagens trivia! Brought to you by Pau-Pau.

Pöss

Find K!

Borde det inte vara lite fler joner med här? K⁺ t ex.

Jag var din flickvän då

Jag fick nyligen veta att mitt ex, som är sex år äldre än jag, skaffat en flickvän som är yngre än min nuvarande pojkvän. Alltså 12 år yngre än han själv. Ganska roligt, fast inte så extremt egentligen 12 år är ju nästan inget om man jämför med en del andra, Hugh Hefner till exempel.

Idag är för övrigt ännu en dålig dag och min yoghurt hade fryst i kylen så jag fick ingen frukost. På den positiva sidan hamnar dock att de hörde av sig från elgiganten och berättade att de vill ge mig mig kyl nu, eller på tisdag i alla fall. Det var ju snällt av dem. Synd att de inte kunde göra det ungefär en och en halv månad tidigare. Men jag ska inte klaga. Eller jo.

Barn, bitches eller svalor som häckar?

A pleasent surprise! Den positiva biverkningen av minipiller (förlåt att jag tjatar om dem) är att ens bröst plötsligt växer ungefär en halv kup-storlek första veckan efter man börjat käka dem. Och plötsligt kan man ha sina gamla BH:ar igen och slipper känna sig plattbröstad som en 13-åring. Mitt senaste inköp var ju i exakt samma storlek som min första bh som jag köpte när jag var just 13, men nu är den för liten igen.

Ville bara säga det.

Och sådär såg jag inte ut i sjuan utan i nian. →
I sjuan hade jag page och en vit och blå bh med snobben på, i storlek 75b.

Ibland inbillar man sig att det går men det gör det inte.

Man kan inte äta kladdkaka på söndag, ben & jerry’s på måndag, vanlig glass tisdag, ben & jerry’s onsdag och Oreo-tårta på torsdag, utan att bli lite fet. Det är omöjligt. Vad hände med min karaktär? Vad hände med min fina smala kropp? Ja vad hände? Det är inte försent än, än går saker att åtgärda ganska lätt tror jag, jag måste bara orka och ha tid. Ha tid att inte äta glass. Det kan bli svårt. Kanske borde dissekera några lik så att jag tappar matlusten som Erik, it’s super effective! Men jag cyklar ju till skolan varje dag åtminstone, 1,2 mil fram och tillbaka, och imorn ska jag träna med Sofia, om jag inte är för förkyld. Och det får bli glass-stopp hela helgen och dagliga långpromenader i höstvädret. Jag vill ju verkligen inte se ut som förra hösten igen. Huuuga. Som på bilden till vänster, tagen i typ juli förra året. Kanske orättvist dålig men jag behöver lite motivation.

KTNXBAI

And we had fun fun fun!

Alltså, det togs några jävligt roliga kort i lördags, här är ett smakprov, kanske har jag dock varit lite feg i valet av bilder nu, men det var så många bra. Och det är alltså Pom, inte jag, som har jobbat som fotograf, på riktigt.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Torsdagen vecka 30

Jag ville bara upplysa välden om att jag ser ut som en mongis idag, lite söt och lite mongis. Men jag mår förträffligt.

En tönt är en tönt är en tönt

Idag känner jag mig som en tönt, vet inte riktigt vad det beror på. Men den där känslan av att allt man säger är ganska tråkigt, att man är lite för angelägen, har lite för lite eget liv och därför måste leva av andras liv, att man inte har någon kreativitet, att man försöker för mycket, att man är fördetaljerad för att man egentligen inte har något att säga. Jag känner mig töntig och det är töntigt att känna så. Dåligt självförtroende är töntigt. Att oroa sig är töntigt. Att navelskåda sig själv är töntigt. Hoppas på bättring till imorn.

Som smör i solsken, på en macka, under en ost.

Skjutandet med värmepistolen utomhus verkar ha varit ett bra drag. Tycker allt jag ser lite brunare ut i hyn och att håret blivit lite blekare. Bryr mig inte så mycket om håret egentligen, men man blir ju alltid lite snyggare när man är brun. Och imorn har jag faktiskt varit här i en vecka. Det är galet. Var tog tiden vägen? Vad har jag gjort egentligen under de här dagarna?

sovit (i massor)
ätit (för mycket)
ätit macka med smör (minst x4, det är lite som en ny upplevelse)
cyklat (x2 typ)
sprungit (x1)
ätit sillunch(-sill)
varit full (x1)
dansat kring midsommarstång (x1)
målat vägg (x5)
skrapat färg av bordskiva(x2)
varit i ”stan” (x3)
bakat paj (x1)
pluggat (x1)
lagat mat (x2)
sminkat mig (x4)
kollat på film (x1)
skickat mms (x45)

Jag har fan inte gjort så mycket mer. Och nu har jag kommit till gränsen då det här börjar bli trist och jag längtar till något lite mer civiliserat. Jag tror till och med att jag börjat prata dalmål igen, fett deppig över det. Det har varit najs att vara ensam och inte ensam, men det är ju inte kul i oändlighet. Flyttade ju härifrån av en anledning. Som tur var har Pom inte gett upp mms:andet och underhåller mig med bilder från sitt liv i söder. Det är faktiskt inte så stor skillnad från sms:andet jag höll på med för ett par veckor sen, förutom innehållet i meddelandena. Men imorn ska det handlas på system och göras en tripp till storstan. Det är ju inte illa. Får dessutom träffa några kära vänner från Uppsala.  Hurray! Och så ska jag ju träna och klippa gräset. Så satsar på att inte sova till 11 imorn alltså.

KTHNXBAI

Paulina-dagen.

Japp idag är det min namnsdag, bara så ni vet. Ett år när vi firade min namnsdag på Lina-dagen (alla kallade mig för Lina när jag gick på dagis, tanken var väl först att jag skulle heta det), så gjorde vi pannkakstårta. Jag minns det så väl för vi hade köpt fel sorts grädde så den blev inte hård utan tårtan blev alldeles platt. Men den var god ändå.

Intresseklubben antecknar hoppas jag.

Förresten: Fan vad snygg jag känner mig nu när jag ser hur jag såg ut förut. Det kanske inte skadar att bli gammal ändå.

Det finns inte plats i mina öron för sån där musik.

Just precis nyss kändes all musik som skavsår. Ingenting lät bra, allt kliade och skavde, inget var tillräckligt, allt var för mycket. Sen kom jag på det här, jag är kär. Det liksom lindrar, förstår, tänker som jag. Jag har i-landsproblem. Klättrar i korkeken med min rosé-box i min hand. Passar ihop med alla och är helt asocial. Bob Hund sjunger asocial, jag gillart. Jag kommer sluta tjata först när jag tröttnat. Nyss somnade jag i soffan till Moby, tills Moby dog. Nu är jag uppe igen och drar jag i alla tåtar, försöker dra mig i land. Ute på en spegelblank, svart sjö. Nidbild. Röd i ansiktet och med regndropstrassligt hår, i fel klänning. Med en varm katt i knät. Vem ska jag vara härnäst?

Ge mig din hand så tar jag hela dig.

Tänk att saker kan vara så svåra ibland, fast de egentligen är hur lätta som helst. Det svåra är när man inte vet och inte vågar fråga i rädsla för att få fel svar. Hur farligt kan det vara att få fel svar då, kan man ju fråga sig? Det kan vara skillnaden mellan ångest och icke ångest och ångest är ju som rädsla i kvadrat gånger 15. Livet är inte lätt, så mycket kan jag säga. Jag tänker mig att nästa vecka så vet jag svaret på alla världens frågor. Nästa vecka vet jag och har modet med mig. För det är ju värt det, det är ju det, det vet jag.

”Du har inte blivit blind, bara förlorat din syn.”

Puss

Skriv ett brev till påven, vill en miljon och sätt dig själv på kartan.

Det blir inte bättre, samma låt, samma band, samma text. Läste en recension och kände bara att ”Ja så är det!”. Bob Hund låter inte som ett indieband från 90-talet och Det överexponerade gömstället är en mycket allvarlig låt med en fantastiskt stämning. Fast skivan fick bara en fyra.

Och snälla, låt mig få ha ett litet hopp kvar en liten stund. Det är det jag lever på. Jag har min idé och trots att ingen förstår så vill jag inte bli emotsagd, inte nu, även om den verkar dum. Jag vet vad jag gör. Tror jag. Det var i alla fall vi som var där och inte ni.

Jag känner för att läsa böcker om självhjälp för att få en idé. Inspiration behövs när fantasin torkat ut. Enzymer, substrat och olika biokemiska processer har inte mycket att komma med.

Puss

Ja, ja, ja. Nej.

Förhoppningarna har trots allt varit ganska små idag. Jag har varit lugn, tills jag blev hungrig och klockan blev sju. Jag hade bestämt mig för att vänta till sju, sen tänkte jag att jag skulle vänta hela kvällen om det så behövdes. Men nerverna började bråka. Så jag hörde av mig ändå. Och vips så var allt som det skulle, ingenting var konstigt och han kunde komma nästan direkt. Hallå eller? Vad menar han egentligen? Ja klok lär jag aldrig bli i alla fall. Igår hade jag en så bra känsla, men den är inte kvar riktigt. Känner mig mest förvirrad, över honom, över mig själv. Okul. Kanske borde svepa ett glas vin innan nästan direkt har gått. Jag har hört att alkohol stärker sinnesstämningen, har jag tur så stärker den bara en av dem så att jag vet var jag står. Mmm.. vin. Jag kan skåla med grannarna rakt över, de sitter och sippar på balkongen. De är förresten dem man kan se ha sex i vardagsrummet ibland. Men det var länge sen nu, jag tittar inte dit så ofta längre eftersom jag inte riktigt går igång på dem och deras grej. Jävligt tråkigt och inte är de särskilt vackra heller.

Det är faktiskt folk som börjar valborg redan idag. Valborg är en sådan festival i den här stan. Det är underbart!

Puss

Jag skulle väl inte direkt säga att jag är besviken

Men vafan.. Jag blir frustrerad när jag hålls på halster och jag hatar att tjata. Och jag vägrar att tro att det ska vara såhär tyst. Att det är ett tecken. Så länge man inte ger upp så har man inte förlorat. Fast jag tänker att även om det går åt helvete så kommer jag ändå inte bli bitter, jag liksom känner det på mig.

Ikväll blev det i alla fall lite vin, jag indetifierar mig numer som rödvinsdrickare. Nu finns det ingen väg tillbaka till det vita blasket, det är knappt så det rosa funkar längre, inte ens med russchian. Vuxenpoäng! Av den bra sorten, den roliga sorten. Jag har en flaska J.P. Chenet tills imorn, kan inte minnas att jag någonsin förfestat på rödvin.

 

Så här sne är jag. Men jag har en fin, ny tröja och en katt.

Ge upp.

Jag är precis på gränsen, vet inte om jag ska ge upp eller försöka igen. Energin har liksom runnit av mig, viljan och självsäkerheten lika så. Jag förvandlas bara till en blöt hög, en undfallande, vek slana som inte vet åt vilket håll hon ska ligga. Fega jag. Ska det någonsin bli bättre?

Jaja. Jag har varit och tränat i alla fall och köpt tre extra öl, utifall att. Är sugen på att hitta på något. Ingen annan verkar dock vara det. Och imorgon ska jag ju vara fikis. Livet känns lite enformigt lust nu, bloggen känns enformig i alla fall. Plugga, träna, sova, äta, plugga, träna, sova, äta och träffa nån kompis då och då. Inget spännande alls. Jag vill ha spännande! Så då får jag väl fixa så att det händer nåt, inget sker ju egentligen av sig självt.

Fuss.

Tönt.

 

Jag är redan trött fast klockan bara är tio och jag sov i alla fall 10 timmar i natt och har varit uppe i 13 nu, 16 är det väl tänkt att man ska klara, minst. Och vad har jag gjort för att trötta ut mig liksom? Nä jag får väl skylla på den där el-stöten kanske. Imorgon är kanske den bästa dagen sedan i lördags, men antagligen inte. Åh jag är en sån tönt, men jag är i alla fall en glad tönt. Och det bästa är att jag känner att även om det här en den sista glada töntdagen så är det skit samma för jag fick i alla fall vara glad tönt i några dagar och det var sååå värt det, vad som än händer. Nu ska jag gå och töntsova. Och ni vet inte vad jag pratar om, bara några få vet.

Töntpuss på er!

Pauie the psychic.

Nu sprang jag iväg sådär igen. Jag ger mig själv panik genom att försöka föreställa mig saker 12 steg framåt istället för att vara här och nu. Give me a break liksom. My mind is killing me. Allt blir så rysligt läskigt när man gör så. Andas för i heel.. Och djupa andetag ska det vara. Har fortfarande dålig matlust efter döden igår också. Men jag jag ska stoppa huvudet i en snöhög, eller lägga handen på pannan, har helt sjukt kalla händer det är en av mina specialbegåvningar. Håll huvudet kallt.

I Grekland finns inga snödrivor.

Bai!

Livsvetenskaplig grundkurs 30 hp.

Äntligen! Kursen som jag alltid längtat efter! Nu ska vi verkligen få lära oss hur man gör när man lever, hur livet går till, när man gör det vetenskapligt! Det ska bli så skönt att slippa gå runt i ovisshet på helt oventenskapliga grunder när man kan göra det vetenskapligt!

Jag antar att en vetenskaplig livsföring inte inkluderar facebook-surfande och blogg-skrivande när man egentligen borde tenta-plugga och inte heller panikfärder till ica för att köpa lösgodis 10 minuter innan stängning. Jag tror inte att dieten innehåller julmust eller ens pizza.

Men det återstår att se i vår.

There is a dog trapped in your guitar.

Och jag blev så till mig att blodet bara spruta! Ur båda näsborrarna!