April april..

Det har varit massa fest i helgen och det är ju kul. Mindre kul är att inte vara 23 längre utan närmare 30. Man blir så trött. Men jag hade sjukt kul igår så det var riktigt värt, så det gjorde inte så mycket att hemgången blev relativt tidig idag. Jag kan verkligen om jag vill, bli kär i världen och får den att bli kär i mig. Det är så det känns i alla fall. Men det går alltid över, fast det är kul så länge det varar.

Jag har kommit fram till att jag mår väldigt bra just nu, med mig själv liksom. I balans. Sover så bra om nätterna och känner mig ofta sådär glad. Jag har liksom hittat en ny plats i tillvaron där jag trivs, där jag får ta plats och vara jag utan att känna mig utanför eller sämre. Att förlora en vän kan ibland vara det bästa som kan hända.

Har börjat förälska mig i Lightroom också, det är nästan för bra för att vara sant och så enkelt.

Men nu är det sovdags. Pöss

Klättrar inte i nån jävla ek

För ett år sedan klättrade jag i korkeken med en bag in box i högsta hugg, och var orolig för bakfylla. I år går jag på superbra spex och dricker vin för fjärde dagen i rad, nästan utan bakfylla. Om några minuter börjar världens bästa pojkväns 22:a födelsedag (om man räknar med den då han föddes), då börjar även dagen efter spexbubblan (hurra!) och påsklovet. För ungefär ett år sedan släppte Glasvegas ny platta, i torsdags såg jag dem live på v-dala, för ett år sen var jag tydligen galet kär, men inte i han som jag nu kallar älskling. För ett år sedan hade jag brutal ångest väldigt ofta, och var jag så mycket yngre. För ett år sedan älskade jag Flo, nästan lika mycket som jag gör nu. För ett år sen var jag osäker och förvirrad och fattig, men det är jag inte nu. 2012 är ett bra år.

Püss

Känslor och annat fluff

Jag minns när jag var ung. Jag hade så mycket känslor, åt höger vänster och rakt upp. Att känna var livet liksom, det som inte kändes rätt var inte heller rätt och det kunde man således inte göra, ljuga t ex. Har alltid haft en stark moral och den var ännu starkare förr. Innan livet kom och stötte och blötte och hyvlade tills bara det nödvändigaste fanns kvar. Överlevnadsstrategi. Man skulle kunna säga att jag började som ett fluffigt gosedjur och nu är jag mer som en tennisboll. Trots att jag inte uttrycker så mycket bitterhet till vardags så finns den där, som en gjuten betonggrund. När något hemskt inträffar så kommer jag bara att säga vad var det jag sa och så biter jag i sten. Man skulle kunna säga att jag inte är naiv längre, men det är nog värre än så. Jag tror liksom inte på att något kan vara för bra, sådant finns inte, det är bara en illusion, precis som förälskelse, den största illusionen av alla.

Jag må vara känslig, men jag är också tålig. Jag kanske bryter ihop, men jag kommer alltid resa mig, för det är så det är. Trots all jävla skit den här världen består av och trots att jag inte är det minsta rädd för att dö, så har saker aldrig varit så dåliga att jag varit beredd att avsluta mitt liv. Nu låter det här kanske som värsta deppiga inlägget, men så är det inte alls, jag har det bara så bra att jag blir lite rädd att något riktigt dåligt ska ske. Låt oss hoppas att det inte blir så.

Uppsala baby!

Var det nån som sa London och shopping? Hmm… Tyvärr så hann jag inte handla så mycket där, bara en ynka topp i klädväg. Men det har jag nu tagit igen med råge! Gled förbi MQ idag och upptäckte bästa rean så det blev  kjol, klänning, topp och ullkappa! Och jag har fortfarande pengar kvar. Happy times.

Annars var London fantastiskt, hade jättemysigt och roligt och som om inte det vore nog så firade vi bästa alla hjärtans igår. Erik lagade trerätters och jag stod för vin, mojitos och blommor. Jag har verkligen världens bästa pojkvän. Skulle kunna säga att jag börjat tycka om alla hjärtans dag men det är nog egentligen Erik jag tycker om, vilken dag som helst.

Saker jag kommit fram till nyss

Att jag är sämst på att vara bäst, att det är bäst att vara snäll, att jag aldrig blir nöjd, att psykologi är sjukt intressant (inte första gången precis), att man måste komma ihåg att anmäla till elbolaget när man flyttar in någonstans, att man kan dricka en flaska vin utan att bli bakis, att jag är glad att det är husdjursagronom jag pluggar till och ingenting annat, att handling betyder mer än ord, att man inte ska ha för höga förväntningar på sin omgivning och att ditt beteende kan vara mycket mer svårtolkat än du tror.

Och det här är lite av det jag hållit på med nyligen:

Lever!

Det vore ju nästan skojigt att fortsätta med levermetabolism så här efter njurarna, som en kompis påpekade, men nu är tentan över så nu kommer jag koncentrera mig på försöksdjur ett tag. Sen får vi se om det blir en omtenta eller om jag får gå direkt vidare till Fodervetenskap och mikrobiologi, som vår nästa kurs heter.

Köpte föresten en talgboll för att locka fåglar till fönstret för Sumos skull, han verkade dock först mest intresserad av bollen i sig, hoppade och krafsade på rutan. Får se om det kommer några fåglar så småningom.

Jag är så sjukt glad idag, det är som om jag släppts ur fängelset eller som just kommit ur en depression. Och fint väder är det och snart ska jag fika med Hanna och sen klippa mig och i kväll blir det middag med Erik. Underbart!

Oh wow look at you now

Tre missade samtal från blomsteraffär. Hur kan mobilen dö så fantastiskt olägligt? Min gissning är i alla fall att det är mamma som skickat blommor för att gratulera till att jag klarade samtliga av förra veckans tre tentor. Känner mig lite som on top of the world, smartast, bäst och vackrast. Och nu ska jag plugga är tanken. Känner mig faktiskt ganska sugen, men tyvärr så har jag inte så mycket tid på mig för klockan 5 ska vi vara hos Eriks päron på middag igen. Ingen rast eller ro.

Bild på mig och min svartsjuka katt——–>

Hamnade förresten på Tolvskillingsoperan igår för Sofia blev sjuk. Det var jättekul och en bra musikal, bra skådisar. Fast det var typ näst sista föreställningen eller något. Ser fram emot Les Miserables i London om tre veckor. Sen drack vi vin och sen gick vi hem och kvällen var alldeles perfekt.

Slutet gott allting gott!

Simply the best!

Fy fan vad jag är glad idag! Det är helt sjukt, varje gång (i alla fall två) jag går in och kollar resultaten från förra måndagens statistiktenta så blir jag alldeles nervös och får hjärtklappning. Första gången för att jag blev så överraskad och andra gången för att jag var livrädd att jag hade sett fel. Men det hade jag inte. Nu återstår bara att se om jag klarade mikrobiologin också, men den var jag ju ganska säker på.

2012 är det bästa året någonsin, än så länge. Och nu känner man sig ju ganska motiverad att plugga till nästa tenta den 30:e.

Hurra vad jag är bra!!!!

Finaly I made it!!

Idag slår vi nya rekord och sätter standarden för 2012! Histologitentan skriven, rättad och godkänd på samma dag! Jag är så glad! Första tentan jag klarat på första försöket sedan utbildningen började. Det är helt galet. Nu hoppas jag att resten av 2012 blir lika bra och även resten av agronomutbildningen.

Testikel, råtta. I mittens syns spermatidernas små svansar. Råttspermier har krokigt huvud, av okänd anledning.

Dan före dan före 12.

Känns som att 2011 slutar på topp. Åtminstone på en del sätt. Har just städat halva lägenheten, hallen, köket, badrummet, kanske noggrannare än någonsin. Hade nästan glömt att det inte är ens ett år sedan vi lade om golv, satte upp mosaik, anlitade svindyr rörmokare, handlade för tusentals kronor på ikea och fixade köket och toan som det är nu. Min mamma förtjänar all bonus för att hon alltid ställer upp och Sune kan få lite han med för att han också hjälper till med det han kan.

Mitt självförtroende har stigit någonstans till månen ungefär, var flera år sedan det kändes så här bra. Det bådar ju gott inför 2012. Vad som inte är lika gott är en visdomstand som plötsligt börjat röra sig i överkäken, det är inte skönt och nu har jag slarvat bort voltarenen jag fick av mamma. Inte bra. En annan tråkig sak som kommer hända 2 januari är att räntan på lånet ska betalas. Så jäkla onödigt, vad ska man med ränta till egentligen? Jo jag vet det egentligen men ändå, min ekonomi jublar inte.

Men ändå, jag har allt typ man kan önska sig och lite till (resttentor och visdomstand).

Det är najs.

Tvånollettett.

Fan nu kan jag inte hålla mig ändå. Nu vill jag tänka efter, minnas och skriva om året i alla fall. Det har ju hänt massa bra i år. The flow från 2010 hänger kvar och har om möjligt blivit ännu starkare.

Under första halvan av 2011 hände inte så jättemycket, kom hem från Vemdalen, mamma gifte sig och sen var det en djävulsk kurs i skolan som tog en massa tid och energi och sen var det en bal med den hemliga damföreningen då jag blev fruktansvärt full och träffade någon bra, eller jag trodde att han var bra i alla fall. Kanske hade det kunnat bli något om han inte varit så blyg och jag inte fått sådan ångest. Eller så var det ödet. För lite senare, också under en kastrullfylla, hände det bästa under 2011, nämligen Erik. Jag vågar säga att jag aldrig varit med om något liknande, men det var inte så självklart från början. Jag var väldigt skeptisk men trots att jag letat fel och undanflykter så har vägen varit ganska rak och det känns så otroligt bra allting och blir bara bättre och bättre. Jag tror ju inte på sånt, men det är som om vi vore gjorda för varandra, ochdet känns inte flummigt och övernaturligt utan alldeles verkligt.

Förutom kärlek och trams så har mina vänner varit fantastiska. Jag är stolt över att få omge mig med så bra människor. Allt blir bättre med vänner. Ja förutom det här med att göra tråkiga saker, det kan vara svårt att förmå sig till isolation och fokus när det finns så mycket roligare saker man kan göra. Måste bli bättre på det till nästa år, och om jag inte minns fel så var det mitt mål förra året också, att ha mer tråkigt.

Då kanske jag kan börja lyckas med tentor och sånt också, för det har verkligen inte varit min grej de senaste åren.

Pöss

Wrap me into pieces

Traditional all year wrap up.. Det är ju sånt man brukar längta efter att få göra. Att få berätta om allt som hänt och hur bra eller dåligt allt är, hur mycket man utvecklats och hur många sensationella saker som hänt en. Men inte i år. Det är som om jag slutat reflektera och bara kör på. Men jag tror det är bra. Grubblerier tar en ingenstans. Dessutom blir saker man upplevde som spännande och nya förut inte det 2:a, 3:e och 4:e gången de sker, man vänjer sig. Och jag vet inte om det är åldern eller självförtroendet, men jag känner inte alls samma sug efter att berätta saker om mig själv, det har liksom gått över. Förut kände jag alltid att jag bara lyssnade på andra för att jag sen skulle kunna prata om mig själv utan att få dåligt samvete. Det var faktiskt ganska jobbigt, man vill ju inte vara den som bara pratar om sig själv, ingen gillar sådana människor (skulle man kunna tro). Men nu känner jag inget behov av att berätta mitt livs historia för varje ny bekantskap, känner inte att jag måste berätta om mig för att visa vem jag är. Föga förvånande lyckas jag mycket bättre i sociala situationer nu än förut och det stärker en ju om något. Om man själv tror på att man är trevlig så uppfattas man ju oftast sådan och dessutom är det enklare att slappna av och känna sig bekväm,  något jag haft stora problem med.

För att säga någonting om året så kan jag väl berätta att allt är så jäkla bra nu. Jag har slutat se perioder av välmående och stabilitet som något exklusivt och sensationellt, för det har blivit vardag. Saker och ting är lugnare nu, tryggare, säkrare. Jag vågar sätta gränser, ställa krav, slappna av. Men allt är inte bra, ungefär 2/3 är bra och resten, det vill säga skolan, är ett stort svart hål. Jag vet inte varför det går så dåligt men det är som om jag vore helt tappad. Försöker hitta lösningar men än har inget funkat. Jag hoppas 2012 blir året då jag hittar lösningen på alla mina problem.

För övrigt

Förutom att jag gjort en massa saker så har jag haft ett sjujäkla humör. Jag har varit lättretad så det är helt fantastiskt och jag har nästan fått ett par riktiga utbrott. Ingenting har dock krossats och det värsta var nog att jag skrek ”jävla kärring” åt en tant som var dum, jag satt som tur var på en cykel och kunde snabbt avlägsna mig från platsen, jag hade dessutom bråttom till jobbet. Nu tycks det mig som om det var helt absurd pms för sen fick jag mens och  efter det tror jag att jag varit rätt glad. Verkar dock lite orimligt att jag skulle haft pms i typ två veckor så jag gissar istället på att jag varit glad för att jag haft en helt fantastiskt helg. Trots att jag skaffat mig brännblåsor på låren och inte hunnit med alls allt som jag borde gjort. Men kvällen på slottet var jättefin och julklappsshoppingen med Annie var mysig och älsk har varit superbra. Och imorgon kommer ju Maria! Åh vad jag känner mig glad och förväntansfull nu! Som om det är julafton hel veckan! Fast på torsdag ska jag ju till tandläkaren och sen åker jag iväg. Om tiden ändå kunde stanna på onsdag.

Pöss

Cuz I’m just a spoiled brat

Min mamma är så sjukt dålig på att hålla presenter hemliga, det går liksom inte. Det är ju i och för sig bra för det betyder ju att man oftast får sånt man vill ha, eftersom hon börjar prata om vad hon ska köpa innan hon köper det. Nu har hon frågat om jag inte vill ha en iphåne i julklapp två gånger, jag är inte den som säger nej precis, men försöker påpeka att den är snordyr. Ska väl inte ha för höga förväntningar men min mor är väldigt generös och jag är ju hennes favoritdotter. Och hon är min favoritmamma såklart, bästa mamman i heeela världen. Ibland frågar jag mig vad jag skulle göra utan henne, känns högst oklart. Förhoppningsvis blir hon 31 år äldre än jag så jag slipper få veta.

Huhu vad känslomässig jag känner mig, som gamla jag fast ny. Jag känner mig mer som jag liksom. Och det känns bra. Känner mig typ lycklig (och det är inte pga ovan nämnda iphone).

Nu är det natt. Puss

Bulletproof, titanium, kevlarsjäl eller död

Grejen är att skulle man ge upp så skulle man antagligen bli tvungen att söka jobb (om man inte vill bo på gatan) och ha tur (brukar ju inte vara min grej direkt) och få ett jobb, och sen börja om allt på nytt. Och sen om man nu inte skulle känna för att ha kvar det här jobbet (som antagligen blir jävligt tråkigt efter ett tag) så måste man börja om med studierna, igen. I en ny klass, med nya (ännu yngre) klasskompisar, samma tentor, samma lärare och allt kommer ändå inte vara ett dugg lättare än förut. Så då är det väl lika bra då kanske att sätta på sig titanhjälmen och stånga sig blodig tills man en dag, ungefär 1000 år senare, står där med examensbeviset i handen.

Den enda möjliga lösningen för att slippa förnedra sig med titanhjälm skulle väl vara att bara helt enkelt gå och dö. Men det är ju oftast inte riktigt så lätt som det kan tyckas, man måste nog ha en speciell sorts tur om man ska dö exakt när man vill det. Dessutom blir ju folk så ledsna då, till och med folk som inte bryr sig ett skit om mig idag skulle fälla en tår. För det är sånt som folk gör när någon dör, alla utom jag som har förmågan att se det positiva med att dö. För tänk på alla problem som försvinner och all ångest och alla misslyckanden man slipper. Visst man missar en massa kul också, men helt ärligt, består inte livet mest av vardag? Sen varvas lycka med misslyckanden till ungefär 50/50 så då går det ändå jämt ut.

Fast det är klart att man inte vet vad som händer sen, när man är död. Är man neggo så tror man kanske att man hamnar i skärselden och får lida i all evinnerlig tid, men jag är inte troende så jag tänker att man bara upphör, slutar finnas, blir till inget. Och jag tycker att det verkar helt okej, känner man inget så känner man inget och då känner man ju inget. Och då är det inte ens som när man är levande och känner inget. Vilket oftast gör mig väldigt rastlös och otillfredsställd.

Jag är dock ingen självmordskandidat. Jag säger bara att om jag skulle råga dö så behöver ingen bli ledsen för min skull utan bara för sin egen.

Nu har jag brutit ihop, så jag antar att det är dags att gå vidare.

La Roux – Bulletproof
David Guetta – Titanium (feat. Sia)
Kent – Kevlarsjäl
Silverchair – Emotion Sickness

Den bästa dagen sedan du först kom i mitt öra!

Nu är den äntligen här!!!!!

Florence + The Machine – Ceremonials

Lyssnar på den nu, man har ju ganska höga förväntningar efter första singeln Shake It Out, men än är jag inte besviken. Remain Nameless är i alla fall grymt pampig!

Viva la Florence!!! Här med utnämner jag dig till världens bästa sångerska. Lycka.

♥♥♥

Igårdagens skeenden

Igår var det fest! Den var nästan som på den gamla goda tiden. Man fick klä ut sig och kände sig stundvis nästan skitsnygg, gamla godingar var med, i gamla goda kostymer, jag var lagom full, det dansades en hel del och sen var det väl en del nytt också. Som t ex välbesökt släpp på uplands, nya ansikten, tröttheten som kom redan vid ett. Allt som allt en helnajs kväll, en blandning av gammalt och nytt, som avslutades på samma sätt, på rundels i armarna på den bästa.

Jag borde väl egentligen inte gått ut men vafan, Max hade ju faktiskt 30-årsfest, Chris var i stan och Osten skulle gå på släppet och så var det ju halloween. Man ska inte underskatta njutningen av en juste halloween-kostym. Om jag hade mints bättre hus det kändes förr så hade det kanske kunnat kannas ännu bättre, kanske hade jag kommit i ännu bättre stämning. Men det går ju inte att fixa på beställning. Jag är glad för att jag tog vare på tillfället. Förut såg man allt sånt här som självklart men jag vet nu att det inte är det, saker förändras, folk blir vuxna, flyttar, skaffar barn, växer upp och lämnar studentlivet. En dag kommer väl jag också göra det, men än är det ett tag kvar. Men jag gillar det som är nu också, livet är skönt och jag ser det inte längre som otrolig tur varje gång något inte går åt helvete, jag ser det som ett vanligt liv. Jag har tagit mig upp från en känslomässig bottennivå till ytan och det är inte för att jag haft tur utan för att jag har skärpt mig och börjat ta bättre beslut.

Och nu var det ännu mer statistik-plugg på schemat, har jag hört.

Shoppiness!

Shopping, åh älskade shopping! Jag vet inte om det är på riktigt bra för själen, men glad blir man i alla fall. Och jag hade bästa sällskapet, när man shoppar med Annie känner man aldrig att man är värst för hon shoppar alltid mer. Haha. Men det är lätt att komma in i den där extasen, unna sig både här och där, men bara sådant man verkligen behöver förstås, som tre nagellack.

Men nu har jag duschat och fan vad jag älskar mousse-sprayen jag köpte, mitt hår är som nytt, sjukt snyggt. Och mina nya toppar, underbara! Jag önskar att det inte vore så sjukt skönt att vara slav under kapitalismen. Jag önskar att jag inte blev så lycklig av nya saker. Men det blir jag speciellt när man just fått lön och blivit godkänd på den förbannade labbrapporten, så man VET att det finns pengar som man kan handla för utan att man ska behöva leva på inget halva månaden. Det här är första gången på kanske tre år som jag får känna så här och fan vad jag njuter.

Nu ska jag gå till uplands och ragga på min pojkvasker, får se om han är lika glad annars får jag smitta av mig.

Puss

Du är mitt sötaste skyfall

Det är många ”plötsligt” nu för tiden. Jag minns ”perioderna” , men det var länge sen senast, jag trodde ärligt talat att de var över. Men nu känns det onekligen som någonting är förändrat. Jag kände mig så fel och plötsligt känns jag rätt, bekväm med att vara jag. Förut visste jag inte varför allt plötsligt kändes annorlunda, men nu är jag i nästan säker på att att det är självsäkerheten som blivit bättre. Lite konstigt kanske att det händer bara sådär, men kanske är det inte så konstigt. Det är ju en hel del som hänt på senaste. Jag har varit ledig, ensam, utomlands, fattig, rik, oseriös, snygg, trevlig, självständig, asocial, populär, värdelös, full, rolig, uppskattad. Mycket bra. Och det är väl det som gör att man också känner sig bättre. Bättre och bättre dag för dag.

Puss

Vassaste kniven i lådan!

Idag är jag vass. Jag kan inte minnas när jag var så här vass senast. Allt går sjukt snabbt och jag har plötsligt återfått min förmåga att sortera och strukturera, inte kunnat göra det som vanligt på typ ett år. Pom har lärt mig lite php-programmering också. Lyckades göra den här sidan. Fett nöjd. Haha. Och så har jag sorterat alla papper som legat på hög sedan februari, det är fan otroligt, trodde aldrig jag skulle göra det. Snabbt gick det också och jag hittade ett oöppnad brev från nordea, med en fond som tydligen innehåller flera tusen. Så man skulle kunna säga att tjänat tusenlappar på att städa. Sen ringde Sofia som äntligen kommit hem från semestern och vi ska ses i kväll. Värsta bra dag det här!