Sumo gillar skåp, speciellt mitt linne/städskåp, där är livet lite skönare, tycker han. Jag har väldens finaste katt, om ni inte ser det så är det för att halva hans skönhet sitter på insidan.
Etikettarkiv: glädje
April april..
Det har varit massa fest i helgen och det är ju kul. Mindre kul är att inte vara 23 längre utan närmare 30. Man blir så trött. Men jag hade sjukt kul igår så det var riktigt värt, så det gjorde inte så mycket att hemgången blev relativt tidig idag. Jag kan verkligen om jag vill, bli kär i världen och får den att bli kär i mig. Det är så det känns i alla fall. Men det går alltid över, fast det är kul så länge det varar.
Jag har kommit fram till att jag mår väldigt bra just nu, med mig själv liksom. I balans. Sover så bra om nätterna och känner mig ofta sådär glad. Jag har liksom hittat en ny plats i tillvaron där jag trivs, där jag får ta plats och vara jag utan att känna mig utanför eller sämre. Att förlora en vän kan ibland vara det bästa som kan hända.
Har börjat förälska mig i Lightroom också, det är nästan för bra för att vara sant och så enkelt. 
Men nu är det sovdags. Pöss
Better off alone
De säger att vänner är det värdefullaste som finns. De säger att den som har många vänner är den som är rikast. De säger att kärleken växlar men vänskapen består.
Jag vet inte om det är något fel på mig men ibland känner jag att jag är gladare ensam. Åtminstone bättre själv än med vissa så kallade vänner. Jag har så många gånger känt att en vänskapsrelation tagit mer av mig än vad den gett, om och om igen. Är det värt det då? Ska man göra allt för vänskap? Jag har alltid fått höra att det är så hemskt att vara ensam, jag har alltid trott att det har varit fel på mig när jag inte haft några vänner, att man till varje pris måste ha så många vänner som möjligt. Då blir man lycklig.
Men jag har lärt mig att man kan bli lurad av vänskap, precis som kärlek. Människor är nästan alltid manipulativa, vare sig de vet om det eller inte. Så det är bäst att vara kritisk, och självisk, precis som med kärlek. Man ska inte vända ut och in på sig själv för någon, för oftast får man inget tillbaka och då slutar det alltid med att man blir bitter och cynisk. Den värsta egenskapen man kan ha är ett samvete, det gör en till ett enkelt offer för de skrupelfria.
De vänner som stannar trots att man gör det man själv känner för, de som inte glömmer bort en eller exluderar en, de är de som är riktiga vänner. Kanske.
Och trots att jag är kräsen och kanske lite lat, så har jag många underbara vänner, vänner som jag har på mina villkor.
Känslor och annat fluff
Jag minns när jag var ung. Jag hade så mycket känslor, åt höger vänster och rakt upp. Att känna var livet liksom, det som inte kändes rätt var inte heller rätt och det kunde man således inte göra, ljuga t ex. Har alltid haft en stark moral och den var ännu starkare förr. Innan livet kom och stötte och blötte och hyvlade tills bara det nödvändigaste fanns kvar. Överlevnadsstrategi. Man skulle kunna säga att jag började som ett fluffigt gosedjur och nu är jag mer som en tennisboll. Trots att jag inte uttrycker så mycket bitterhet till vardags så finns den där, som en gjuten betonggrund. När något hemskt inträffar så kommer jag bara att säga vad var det jag sa och så biter jag i sten. Man skulle kunna säga att jag inte är naiv längre, men det är nog värre än så. Jag tror liksom inte på att något kan vara för bra, sådant finns inte, det är bara en illusion, precis som förälskelse, den största illusionen av alla.
Jag må vara känslig, men jag är också tålig. Jag kanske bryter ihop, men jag kommer alltid resa mig, för det är så det är. Trots all jävla skit den här världen består av och trots att jag inte är det minsta rädd för att dö, så har saker aldrig varit så dåliga att jag varit beredd att avsluta mitt liv. Nu låter det här kanske som värsta deppiga inlägget, men så är det inte alls, jag har det bara så bra att jag blir lite rädd att något riktigt dåligt ska ske. Låt oss hoppas att det inte blir så.
Piff & pepp
Imorgon smäller det, då är det bal och jubileum och hela faderullan! Cocktail klockan 12 sen piff och bal 18dk. Har putsat skor, ordnat medaljer på band och provat och hängt fram kläder. Känner mig mer pepp på cocktailklänningen än balutstyrseln faktiskt. Älskar verkligen min blommiga klänning och lackskärpet, som klippt och skuret för mig och den nya kavajen gör sig rätt bra den med. På balklänningsfronten känns det lite som om något nytt skulle behövas, typ en mörkgrön, en fantastisk mörkgrön, det är vad jag vill ha. Vem vet kanske till vårbalen..
Och annars så har jag verkligen taggat till vad gäller träning. Såg härom dagen att mina armar börjat bli rätt skapliga och idag när jag var på ett medel-pass så upptäckte jag att magen blivit starkare än någonsin, har aldrig förr gjort så bra att göra sit-ups! Nästa vecka blir det kanske första löpturen för året och så har jag lovat Erica att följa med till gymmet. Och jag är pepp pepp pepp!
Jag kanske inte är lycklig, men gladare än på mycket länge!
Phüss!
Grönt i all ära
Men blått kan ju också vara snyggt. Köpte en apsnygg blå topp idag, ett riktigt fynd skulle jag vilja säga, köpte även en kort svart kavaj som jag saknat länge. Och innan det så skrev jag omtenta vilket nog gick sådär, och efter det fikade jag med Sofia. Allt som allt en riktigt bra dag. Hurra för våren liksom.
Och så här ser jag ut i skrivande stund, med nya toppen och allt. Kände att det var dags för en uppdatering.
Phuss
The Pink of Caturday.
Idag är det Sumos caturday, han fyller 7. Det är även Annies födelsedag, hon fyller 16, igen. Allt måste vara rosa. Sumo har fått en laserpekare som han verkar mest konfunderad över, kanske för att han är mer på gos- än lekhumör. Annie ska får något som jag tror kommer passa henne superbra. Igår fyllde mamma år så vi gick ut och åt libanesiskt och sen gick vi hem och åt semlor och hon fick en mixerstav av mig och brorsan. I förrgår fyllde pappa år, han fick ett telefonsamtal eftersom han inte är så mycket för presenter, han var dock superhes.
Nu ska jag göra mig i ordning. Pöss pöss!
Uppsala baby!
Var det nån som sa London och shopping? Hmm… Tyvärr så hann jag inte handla så mycket där, bara en ynka topp i klädväg. Men det har jag nu tagit igen med råge! Gled förbi MQ idag och upptäckte bästa rean så det blev kjol, klänning, topp och ullkappa! Och jag har fortfarande pengar kvar. Happy times.
Annars var London fantastiskt, hade jättemysigt och roligt och som om inte det vore nog så firade vi bästa alla hjärtans igår. Erik lagade trerätters och jag stod för vin, mojitos och blommor. Jag har verkligen världens bästa pojkvän. Skulle kunna säga att jag börjat tycka om alla hjärtans dag men det är nog egentligen Erik jag tycker om, vilken dag som helst.
Saker jag kommit fram till nyss
Att jag är sämst på att vara bäst, att det är bäst att vara snäll, att jag aldrig blir nöjd, att psykologi är sjukt intressant (inte första gången precis), att man måste komma ihåg att anmäla till elbolaget när man flyttar in någonstans, att man kan dricka en flaska vin utan att bli bakis, att jag är glad att det är husdjursagronom jag pluggar till och ingenting annat, att handling betyder mer än ord, att man inte ska ha för höga förväntningar på sin omgivning och att ditt beteende kan vara mycket mer svårtolkat än du tror.
Och det här är lite av det jag hållit på med nyligen:
Lever!
Det vore ju nästan skojigt att fortsätta med levermetabolism så här efter njurarna, som en kompis påpekade, men nu är tentan över så nu kommer jag koncentrera mig på försöksdjur ett tag. Sen får vi se om det blir en omtenta eller om jag får gå direkt vidare till Fodervetenskap och mikrobiologi, som vår nästa kurs heter.
Köpte föresten en talgboll för att locka fåglar till fönstret för Sumos skull, han verkade dock först mest intresserad av bollen i sig, hoppade och krafsade på rutan. Får se om det kommer några fåglar så småningom.
Jag är så sjukt glad idag, det är som om jag släppts ur fängelset eller som just kommit ur en depression. Och fint väder är det och snart ska jag fika med Hanna och sen klippa mig och i kväll blir det middag med Erik. Underbart!
Oh wow look at you now
Tre missade samtal från blomsteraffär. Hur kan mobilen dö så fantastiskt olägligt? Min gissning är i alla fall att det är mamma som skickat blommor för att gratulera till att jag klarade samtliga av förra veckans tre tentor. Känner mig lite som on top of the world, smartast, bäst och vackrast. Och nu ska jag plugga är tanken. Känner mig faktiskt ganska sugen, men tyvärr så har jag inte så mycket tid på mig för klockan 5 ska vi vara hos Eriks päron på middag igen. Ingen rast eller ro.
Bild på mig och min svartsjuka katt——–>
Hamnade förresten på Tolvskillingsoperan igår för Sofia blev sjuk. Det var jättekul och en bra musikal, bra skådisar. Fast det var typ näst sista föreställningen eller något. Ser fram emot Les Miserables i London om tre veckor. Sen drack vi vin och sen gick vi hem och kvällen var alldeles perfekt.
Slutet gott allting gott!
Simply the best!
Fy fan vad jag är glad idag! Det är helt sjukt, varje gång (i alla fall två) jag går in och kollar resultaten från förra måndagens statistiktenta så blir jag alldeles nervös och får hjärtklappning. Första gången för att jag blev så överraskad och andra gången för att jag var livrädd att jag hade sett fel. Men det hade jag inte. Nu återstår bara att se om jag klarade mikrobiologin också, men den var jag ju ganska säker på.
2012 är det bästa året någonsin, än så länge. Och nu känner man sig ju ganska motiverad att plugga till nästa tenta den 30:e.
Hurra vad jag är bra!!!! 
The traditions of a house called Phyllebo
Man kan tro att det är ett påhitt att ett hus fullt av studenter heter Phyllebo, men det är det inte. Gårdagen blev relativt lugn, vi gick i alla fall hem tidigt, så jag fortsätter festen idag, som om det vore 2009. För första gången sedan typ augusti känner jag mig riktigt ledig, det är alldeles underbart! Att umgås utan att känna att man försummar sina studier, att vara okynnes-social bara för att man vill. Fantastiskt!
Pöss på er från en gladare Pau.
Finaly I made it!!
Idag slår vi nya rekord och sätter standarden för 2012! Histologitentan skriven, rättad och godkänd på samma dag! Jag är så glad! Första tentan jag klarat på första försöket sedan utbildningen började. Det är helt galet. Nu hoppas jag att resten av 2012 blir lika bra och även resten av agronomutbildningen.
Testikel, råtta. I mittens syns spermatidernas små svansar. Råttspermier har krokigt huvud, av okänd anledning.
Dan före dan före 12.
Känns som att 2011 slutar på topp. Åtminstone på en del sätt. Har just städat halva lägenheten, hallen, köket, badrummet, kanske noggrannare än någonsin. Hade nästan glömt att det inte är ens ett år sedan vi lade om golv, satte upp mosaik, anlitade svindyr rörmokare, handlade för tusentals kronor på ikea och fixade köket och toan som det är nu. Min mamma förtjänar all bonus för att hon alltid ställer upp och Sune kan få lite han med för att han också hjälper till med det han kan.
Mitt självförtroende har stigit någonstans till månen ungefär, var flera år sedan det kändes så här bra. Det bådar ju gott inför 2012. Vad som inte är lika gott är en visdomstand som plötsligt börjat röra sig i överkäken, det är inte skönt och nu har jag slarvat bort voltarenen jag fick av mamma. Inte bra. En annan tråkig sak som kommer hända 2 januari är att räntan på lånet ska betalas. Så jäkla onödigt, vad ska man med ränta till egentligen? Jo jag vet det egentligen men ändå, min ekonomi jublar inte.
Men ändå, jag har allt typ man kan önska sig och lite till (resttentor och visdomstand).
Det är najs.
Tvånollettett.
Fan nu kan jag inte hålla mig ändå. Nu vill jag tänka efter, minnas och skriva om året i alla fall. Det har ju hänt massa bra i år. The flow från 2010 hänger kvar och har om möjligt blivit ännu starkare.
Under första halvan av 2011 hände inte så jättemycket, kom hem från Vemdalen, mamma gifte sig och sen var det en djävulsk kurs i skolan som tog en massa tid och energi och sen var det en bal med den hemliga damföreningen då jag blev fruktansvärt full och träffade någon bra, eller jag trodde att han var bra i alla fall. Kanske hade det kunnat bli något om han inte varit så blyg och jag inte fått sådan ångest. Eller så var det ödet. För lite senare, också under en kastrullfylla, hände det bästa under 2011, nämligen Erik. Jag vågar säga att jag aldrig varit med om något liknande, men det var inte så självklart från början. Jag var väldigt skeptisk men trots att jag letat fel och undanflykter så har vägen varit ganska rak och det känns så otroligt bra allting och blir bara bättre och bättre. Jag tror ju inte på sånt, men det är som om vi vore gjorda för varandra, ochdet känns inte flummigt och övernaturligt utan alldeles verkligt.
Förutom kärlek och trams så har mina vänner varit fantastiska. Jag är stolt över att få omge mig med så bra människor. Allt blir bättre med vänner. Ja förutom det här med att göra tråkiga saker, det kan vara svårt att förmå sig till isolation och fokus när det finns så mycket roligare saker man kan göra. Måste bli bättre på det till nästa år, och om jag inte minns fel så var det mitt mål förra året också, att ha mer tråkigt.
Då kanske jag kan börja lyckas med tentor och sånt också, för det har verkligen inte varit min grej de senaste åren.
Pöss
On the 34th day of christmas
Jag vet kära bloggläsare, jag har hållit er på halster, ni undrar förstås om jag verkligen fick en ifån i julklapp. Svaret är nej. Men jag hänger inte läpp för det för jag slog typ nytt rekord i dyra julklappar i år, eller min familj gjorde. Den bästa klappen var en systemkamera från canon och sen en ny bäddmadrass till sängen som jag som första natten på i natt och njöt. Av pappa fick jag en deluxe eltanborste som är super effective! Dessutom hjälpte han till att betala min tandläkarräkning, passande nog. Jag fick så mycket fina julklappar att jag känner mig galet bortskämd, vad har jag gjort för att förtjäna allt detta liksom? Måste vara världens snällaste typ.
Min käre bror släpade en flaska vin och gräddlikör över halva världen i sin ryggsäck till mig och mamma hade förutom kameran stickat en tröja, köpt temuggar, vantar, kameraväska och en bok av Tomas Tranströmmer. Och förutom allt det så fick jag massa andra jättefina presenter. Jag lever ett så lyxigt och bra liv tack vare mina medmänniskor. Nästan så att man blir religiös.
Pöss
Wrap me into pieces
Traditional all year wrap up.. Det är ju sånt man brukar längta efter att få göra. Att få berätta om allt som hänt och hur bra eller dåligt allt är, hur mycket man utvecklats och hur många sensationella saker som hänt en. Men inte i år. Det är som om jag slutat reflektera och bara kör på. Men jag tror det är bra. Grubblerier tar en ingenstans. Dessutom blir saker man upplevde som spännande och nya förut inte det 2:a, 3:e och 4:e gången de sker, man vänjer sig. Och jag vet inte om det är åldern eller självförtroendet, men jag känner inte alls samma sug efter att berätta saker om mig själv, det har liksom gått över. Förut kände jag alltid att jag bara lyssnade på andra för att jag sen skulle kunna prata om mig själv utan att få dåligt samvete. Det var faktiskt ganska jobbigt, man vill ju inte vara den som bara pratar om sig själv, ingen gillar sådana människor (skulle man kunna tro). Men nu känner jag inget behov av att berätta mitt livs historia för varje ny bekantskap, känner inte att jag måste berätta om mig för att visa vem jag är. Föga förvånande lyckas jag mycket bättre i sociala situationer nu än förut och det stärker en ju om något. Om man själv tror på att man är trevlig så uppfattas man ju oftast sådan och dessutom är det enklare att slappna av och känna sig bekväm, något jag haft stora problem med.
För att säga någonting om året så kan jag väl berätta att allt är så jäkla bra nu. Jag har slutat se perioder av välmående och stabilitet som något exklusivt och sensationellt, för det har blivit vardag. Saker och ting är lugnare nu, tryggare, säkrare. Jag vågar sätta gränser, ställa krav, slappna av. Men allt är inte bra, ungefär 2/3 är bra och resten, det vill säga skolan, är ett stort svart hål. Jag vet inte varför det går så dåligt men det är som om jag vore helt tappad. Försöker hitta lösningar men än har inget funkat. Jag hoppas 2012 blir året då jag hittar lösningen på alla mina problem.
London!!!
Nu är det bokat! Så skönt när saker går undan så att man inte hinner börja oroa sig eller tveka. Fredagen 10 februari klockan 18.20 åker vi till London, jag och älsk, stannar till 12:e. Vi ska bo på Hotell vid Hyde Park, gå på Les Miserables och shoppa. Ska bli hur awesome som helst och spännande, har ju aldrig rest med någon pojkvän förut, i alla fall inte längre än till Göteborg.
Se så söta vi är tillsammans?
Cuz I’m just a spoiled brat
Min mamma är så sjukt dålig på att hålla presenter hemliga, det går liksom inte. Det är ju i och för sig bra för det betyder ju att man oftast får sånt man vill ha, eftersom hon börjar prata om vad hon ska köpa innan hon köper det. Nu har hon frågat om jag inte vill ha en iphåne i julklapp två gånger, jag är inte den som säger nej precis, men försöker påpeka att den är snordyr. Ska väl inte ha för höga förväntningar men min mor är väldigt generös och jag är ju hennes favoritdotter. Och hon är min favoritmamma såklart, bästa mamman i heeela världen. Ibland frågar jag mig vad jag skulle göra utan henne, känns högst oklart. Förhoppningsvis blir hon 31 år äldre än jag så jag slipper få veta.
Huhu vad känslomässig jag känner mig, som gamla jag fast ny. Jag känner mig mer som jag liksom. Och det känns bra. Känner mig typ lycklig (och det är inte pga ovan nämnda iphone).
Nu är det natt. Puss
