Äta gräs

Sumo och jag tog just en promenad. Han åt gräs, jag tog kort och postade på instagram. Vi är så hippa. Sprang en mil idag för första gången på ett år. Kändes bra, men blev ganska trött. Har förföljts av en återkommande brist på matlust, vilket ju är skitkonstigt eftersom jag tränar som en gnu. Men det börjar synas lite tycker jag, känner mig nästan lite yngre. Lyckan i det liksom.

Men nu är jag satans trött, borde plugga men orkar inte riktigt. Så sjukt att vi typ har hur mycket instuderingstid som helst till tentan, känner mig på tok för avstressad. Som tur är så är det intressant och relativt förståeligt till skillnad från förra årets biokemitenta. Den vill jag helst glömma, men har ju tyvärr en omtenta släpandes. Och om en vecka åker vi till Kolmården, det blir sjukt skoj! Bakom kulisserna liksom. Tänk om man kunde få klappa en livs levande Kapybara, det vore helt fantastiskt!

Mmm.. nu ska jag redigera lite bilder innan jag somnar. Puss

Mitt i allt..

Förutom att jag håller på att sälja min lägenhet och har en omtenta imorgon, så har vi också lagt ett bud på en annan lägenhet. Och än så länge så har inget högre bud inkommit. Det är som små nålar! Dels ångesten över att lämna detta, min fina lägenhet med det perfekta läget och dessutom livet med bara Sumo och jag där jag kan bestämma allt, och dels att veta om det är rätt, den här nya lägenheten och att bli sambo. Allt handlar ju om känsla, eller mycket i alla fall. Men när jag ser på bilderna så känner jag mig liksom lugn, den är nästan perfekt. Och när jag är med Erik så märker jag ju hur bra allt flyter på, hur lika vi är, hur vi kompletterar varandra och hur det inte vara är den ena som anpassar sig.

Och så var det ju det där med tentan också, men nu verkar jag kunna det hyfsat, i alla fall bättre än innan.

God natt.

Idag sitter vi i skåp.

Sumo gillar skåp, speciellt mitt linne/städskåp, där är livet lite skönare, tycker han. Jag har väldens finaste katt, om ni inte ser det så är det för att halva hans skönhet sitter på insidan.

CIB

Cat In Bag

Där vill jag bo!

Nu är stylingen på g på riktigt. Och självklart hittar man på massa nya saker och sätt som är så mycket bättre än man någonsin fick till det innan. I och för sig har jag alltid varit förtjust i mammas tavlor, och nu får jag ha dem ett litet tag i alla fall. Saker börjar ta form och trots det lyckades jag plugga lite tidigare idag.

Sumo undrar förstås vad vi håller på med, men nu han tagit en paus för lite sömn.

The affectiveness

Guuud så ineffektiv jag varit idag! Jag tror det är Sumos slöhet som smittar av sig. Jag vill också bara ligga på rygg och bli kliad på magen. Men nu ska jag snart sätta igång. Klarade för övrigt foder-quizzen idag, trots att jag för en stund glömde av att vi över huvud taget skulle ha den. Sen var jag och älsk och kollade på en lägenhet, men det klickade inte rikigt och så var den ganska dyr, ska på en annan visning på måndag. Det är lite overkligt nästan, det är många situationer man aldrig hade tänkt sig att man skulle hamna i, eller att de låg hundra tals år bort i tiden. Men så plötsligt så är man där ändå och man har lite svårt att veta hur man ska bete sig. Det är där det kan vara bra att ta in expert-tips från välbevandrade människor exempelvis föräldrar. Vad mamma säger om lägenheter får man dock tona ned lite, hon är ju mer eller mindre houseoholic.

Nu ska jag försöka plugga lite. På bilden ser vi agrodrank, en torkad, pelleterad form av resterna från etanoltillverkning och ett av fodren som var med på quizzen. Omnomnom…

April april..

Det har varit massa fest i helgen och det är ju kul. Mindre kul är att inte vara 23 längre utan närmare 30. Man blir så trött. Men jag hade sjukt kul igår så det var riktigt värt, så det gjorde inte så mycket att hemgången blev relativt tidig idag. Jag kan verkligen om jag vill, bli kär i världen och får den att bli kär i mig. Det är så det känns i alla fall. Men det går alltid över, fast det är kul så länge det varar.

Jag har kommit fram till att jag mår väldigt bra just nu, med mig själv liksom. I balans. Sover så bra om nätterna och känner mig ofta sådär glad. Jag har liksom hittat en ny plats i tillvaron där jag trivs, där jag får ta plats och vara jag utan att känna mig utanför eller sämre. Att förlora en vän kan ibland vara det bästa som kan hända.

Har börjat förälska mig i Lightroom också, det är nästan för bra för att vara sant och så enkelt.

Men nu är det sovdags. Pöss

Från mörker till ljus!

Nu ska jag sluta gnälla. Installerade Lightroom 4 igår, så nu har jag ett redigeringsprogram i högklass. Dessutom kom jag på den briljanta idén att tömma papperskorgen och vips fick jag ytterligare 26 gb ledigt hd utrymme. Men jag ska ändå lägga upp ett par bilder på dem som väckt mig varje morgon den här veckan utom idag. Och sen måste jag börja piffa inför kvällens högtidsmiddag, med balklänning på.

Älskar verkligen hur kajans öga är sådär äckligt vitt, stirrande och samtidigt oseende.

Image tricks!

Jä. Jag tog tjuren vid hornen och laddade hem lite bildredigeringsprogram. Och jag bara fortsätter bli besviken. Det verkar inte finnas några vettiga gratisprogram för mac. Först laddade jag hem ett program som bara kunde göra en enda sak. Varför skulle man vilja ha det? Ska man ha ett program för varje liten grej man vill göra eller? Nä usch. Sen laddade jag hem ett program som faktiskt hade en del roliga funktioner, men jag vet inte om någon var vettig och ramarna som fanns var ju helt sinnes. Jaja. Dagens i-landsproblem får man väl kalla det.

Så här blev bilden på Sumo till slut, nästan lika bra som ms paint:

Instagram

Jao. En har ju fallit till föga och skaffat sig instagram också. Jag heter pauies där om ni vill kika.

Och påsken vara än till valborg?

Man lär sig nya saker hela tiden. Bland annat hur man gör te, på rätt sätt. Här har jag gått hela livet och trott att det bara är att ta tet och hälla på vatten, men så är det tydligen inte alltid. Olika teer vill ha olika temperatur på vattnet och dessutom ligga i olika länge. Som tur är vet jag inget om ifall man behöver dricka det som fint vin med hela den proceduren (titta, lukta, lyssna, gurgla). En sak jag verkligen skulle vilja lära mig (snabbt och lätt helst) är att ta bra bilder. Jag har väl blivit lite bättre men det är så långt kvar! Sen skulle det såklart vara kul om man kunde ha något vettigt redigeringsprogram på datorn också, men då behöver jag en ny dator. I helgen fotade vi en del i alla fall och Tällberg bjöd på sin fantastiska vy och väder utan att knussla.

Det man inte har i datorn..

Får man ha i mobilen. Roliga bildredigeringsprogram t ex.

Kattvandrare

Sumo är fortsatt knäpp. Vi gick en kort kvällspromenad bara för att han skulle sluta jama, men istället blev det värre. Knäppkatt. Lätt nyss som han försökte kraffsa på dörren också. Men idag när jag kom hem från jobbet upptäckte jag att dörren stod på glänt, att jag inte tryckt igen den ordetligt, men det hade han tydligen inte märkt för han låg som vanligt och sov.

Idag var min första dag med glasögon. Vet inte om det var glasögonen eller slumpen, men folk pratade med mig som aldrig förr! På jobbet där jag vanligt vis inte brukar prata med nån, typ, var det minst 4 som frågade vad jag pluggade och lite sånt. Aldrig hänt förut! Postkillen som kom med paket och post var också supertrevlig och när jag åkte förbi systemet på hemvägen och stod mellan hyllorna och tittade på vin så var det en man som började prata där med!! Helt galet! Glasögon verkar vara värsta icebreakern. När jag hade hipsterbrillorna på en utekväll i somras konstaterade jag typ samma sak, tre pers kom och pratade, mot noll i vanliga fall. Det här kan vara början på nåt stort. Kommer jag äntligen sluta känna mig så osynlig som jag känt mig hela livet? Kommer min hemliga superkraft, att verka utan att synas, gå förlorad? Dessutom ser jag bättre på flera sätt.

 

When bored…

Laddade just hem en ny photoapp, verkar jättebra. Men nu måste jag gå och plugga, i sällskap av Sofia.

Bejakar the Crazy Cat Lady inom mig.

 

Sumo har blivit helt vild. Jag trodde att han hade vårkänslor förut när han var översocial, men nu har han börjat stå vid dörren och jama i högan sky dagligen, så jag antar det blivit värre. Försöker ha balkongdörren öppen så att han får lite utomhuskänsla men egentligen kanske det bara gör det värre. Som tur är så har han blivit mycket bättre på att gå i sele och framstegen går rysligt fort, så nu kan vi ta promenader nästan dagligen utan att han blir superrädd och kryper efter marken bara. Han förstår sig inte riktigt på trapphuset, men om han bara lär sig följa mig så borde det funka att gå upp för trapporna, alternativt får han börja gilla hissen men trappen är ju bra träning. Känner mig nästan som en äkta Cat Lady när jag låter mig dras runt gården i ändan av ett koppel, förväntar mig att det är vad de som ser mig tänker. Men jag tror inte att man kan vara riktigt äkta om man bara har en katt och dessutom inte inrett hela lägenheten efter den m.m..

En dag i laxens tecken!

 

Allting började med en tre timmar lång föreläsning om fisk, med en föreläsare som föreläste i 180, skrev massor på tavlan, samt hade dyslexi. Det var inte helt lätt att hänga med, men det var intressant. Vi fick bland annat lära oss om fiskars ämnesomsättning och att de behöver foder med extremt hög proteinhalt, speciellt lax. På eftermiddagen hade vi tre timmar om grisar som var sjukt bra, lärde mig en massa och blev inspirerad och deprimerad. Klassen började diskutera antibiotikaanvändning i djurfoder så att vi nästan inte fick någon rast. Väldigt kul och intressant även om jag höll på att få sov-panik för att jag inte kunde hålla ögonen öppna utan kaffe. När jag kom hem så hade deklarationen kommit och enligt den har jag mer än 6 laxar att inkassera i juni. Sjuuukt najs. Som att spara 500 i månaden utan att veta om det. Och det bästa av allt är att jag redan hunnit godkänna den med mobil-appen.

Och så här ball ser jag ut när jag tar hissbild med min nya mobil.

Nuuuuuuuuuuuu!

Är det fest!!!!!!

 

Samma klänning, annat år, kortare hår.

Piff & pepp

Imorgon smäller det, då är det bal och jubileum och hela faderullan! Cocktail klockan 12 sen piff och bal 18dk. Har putsat skor, ordnat medaljer på band och provat och hängt fram kläder. Känner mig mer pepp på cocktailklänningen än balutstyrseln faktiskt. Älskar verkligen min blommiga klänning och lackskärpet, som klippt och skuret för mig och den nya kavajen gör sig rätt bra den med. På balklänningsfronten känns det lite som om något nytt skulle behövas, typ en mörkgrön, en fantastisk mörkgrön, det är vad jag vill ha. Vem vet kanske till vårbalen..

Och annars så har jag verkligen taggat till vad gäller träning. Såg härom dagen att mina armar börjat bli rätt skapliga och idag när jag var på ett medel-pass så upptäckte jag att magen blivit starkare än någonsin, har aldrig förr gjort så bra att göra sit-ups! Nästa vecka blir det kanske första löpturen för året och så har jag lovat Erica att följa med till gymmet. Och jag är pepp pepp pepp!

Jag kanske inte är lycklig, men gladare än på mycket länge!

Phüss!

Grönt i all ära

Men blått kan ju också vara snyggt. Köpte en apsnygg blå topp idag, ett riktigt fynd skulle jag vilja säga, köpte även en kort svart kavaj som jag saknat länge. Och innan det så skrev jag omtenta vilket nog gick sådär, och efter det fikade jag med Sofia. Allt som allt en riktigt bra dag. Hurra för våren liksom.

Och så här ser jag ut i skrivande stund, med nya toppen och allt. Kände att det var dags för en uppdatering.

Phuss

Spegel, spegel..

Något jag saknat länge är en helkroppsspegel. Jag har tekniskt sett två men den ena sitter för högt och den andra satt på en stol. Men inte längre! För Pau-Fix har varit i farten och fixat en krok så att den ena går att hänga på en garderobsdörr! Så nu kan jag se mig själv igen, på gott och ont, mest gott just nu tror jag. Men men nojorna kommer ju i jämna plågor. Skönt att veta hur man ser ut som helhet dock, har alltid varit noga med det, förutom dessa år utan spegel, kanske är det bara ett och ett halvt.

Kontroll, allt handlar om kontroll. Oavsett vad så ska jag åtminstone veta att jag ser bra ut. Som om det skulle hjälpa en i världen, där självsäkerhet är den bästa kryddan. Man ska vara framåt, social och tro på sig själv, då kommer man långt, om man inte är alldeles dum i huvudet förstås. Tyvärr kan det vara svårt att vara allt det där om inget av det kommer naturligt. Ibland får man nöja sig med att göra så gott man kan, vilket aldrig är tillräckligt såklart.

Nu ska jag göra något annat. Pöss