Beredd på allt

Hann aldrig uppdatera igår. Men då firade vi faktiskt 11 månader, eller ja firade och firade. Nu är det 11 månader och en dag sedan den där kvällen i den där trappan, efter intagandet av den där läsken med glass och min födelsedag. För första gången börjar det kännas på riktigt. För första gången vågar jag sluta tänka på slutet, vågar jag släppa tanken på att det kanske tar slut snart, när som helst. Kan tyckas som en lång tid, men jag är ingen som gör saker för halvdant, och bitterheten byggdes upp under många år. Sen är det möjligt att det hade kunnat vara annorlunda om andra saker sagt eller gjorts, men den som väntar på nåt gott…

Imorgon kommer en mäklare hit för värdering. Ska bli spännande.

Och ingen har väl missat dagens skivsläpp?

Kent – Jag är inte rädd för mörkret

Puss och hej.

Image tricks!

Jä. Jag tog tjuren vid hornen och laddade hem lite bildredigeringsprogram. Och jag bara fortsätter bli besviken. Det verkar inte finnas några vettiga gratisprogram för mac. Först laddade jag hem ett program som bara kunde göra en enda sak. Varför skulle man vilja ha det? Ska man ha ett program för varje liten grej man vill göra eller? Nä usch. Sen laddade jag hem ett program som faktiskt hade en del roliga funktioner, men jag vet inte om någon var vettig och ramarna som fanns var ju helt sinnes. Jaja. Dagens i-landsproblem får man väl kalla det.

Så här blev bilden på Sumo till slut, nästan lika bra som ms paint:

Instagram

Jao. En har ju fallit till föga och skaffat sig instagram också. Jag heter pauies där om ni vill kika.

Det man inte har i datorn..

Får man ha i mobilen. Roliga bildredigeringsprogram t ex.

Grönstrumpa

Mamma gav mig ett par helt fantastiska knästumpor igår, de är det sötaste jag sett. Min mamma är bäst.

För övrigt så upprörs jag lite av allt snack om armhålehår på internet. Citerar mitt eget inlägg i debatten på facebook:

Jag höll på att skriva något om att vissa av kommentarerna ang. armhålebuskage hör hemma på stenåldern, men så kom jag på att på den tiden var det helt naturligt att även kvinnor hade hår under armarna. Vissa verkar tro att det har skett någon form av evolution där. För de tveksamma så kan jag säga att det har det inte. Och jämställdheten, verkar ju ha gått bakåt eftersom kvinnor inte ens verkar ha rätt till sitt eget hår, det är inte längre en naturlig del av den kvinnliga kroppen.
Ibland blir jag bara så trött

Jag fick se ett utdrag av några av kommentarerna och jag blev alldeles rädd. Finns det så trångsynta människor? Allvarligt hår under armarna? Hur kan det avgöra en persons värde? Ursäkta en kvinnas värde. Har fått 12 likes på 40 minuter i alla fall och det värmer, plus att många jag känner lagt upp bilder på deras armhålor. Mina egna är så klart rakade, men jag har aldrig varit så sugen på att spara ut som nu. Make a state.

Puss på er, jag hoppas att ni mina kära läsare vet att killar också kan ha hår under armarna och att de kan raka det. Det tycker jag är najs men jag tvingar ingen till det, jag tycker att man kan får göra som man vill. God natt

Ledarskap

Jag har känt lite att bloggen är i behov av respirator eller liknande. Har inte alls någon inspiration att skriva längre, men samtidigt skulle det kännas stympande att radera den, så här efter 5,5 år. Ja, nej jag har ju inte haft denna blogg så länge men det var så länge sedan lillparlan.blogg.se startade. Och jag har alltid haft någon sorts motivation till att skriva. Tills nu.

Här hade jag tänk lägga in en bild på min nya pall och skriva att jag inte pallar mer, men av någon anledning beter sig mitt bildredigeringsprogram lustigt och vill inte konvertera raw-biler, bara sådär plötsligt. Faaast man kan ju alltid låna bilder. Här är min nya fina pall från Åhlens:

Spring och köp om ni vill vara lika balla som jag. Eller min pall då.

Apropå topic. Jag och mamma var och såg Järnladyn igår, sjukt bra film. Av någon anledning kände jag mig gråtfärdig flera gånger, och jag gråter inte till film. Maryl är verkligen värd sin Oscar för insatsen och kanske är hon min nya favvis. Jag är så sjukt imponerad över hur stark man måste vara för att ta sig dit hon kom i ett sådan mansdominerad krets. Att hon sedan kanske blev  lite knäpp till slut är väl knappast konstigt.

Det är mycket som är konstigt här i världen, mycket som inte blir som man vill, många som beter sig dumt. Saker och ting utvecklas ibland, för att inte säga ofta, på sätt man aldrig kunnat föreställa sig innan. Ibland till det bättre och ibland inte. Det viktigaste är att våga säga vad man tycker, och att tala så högt att någon hör det.

Jag har för övrigt kommit fram till att jag älskar kikärtor.

Püss

Uppsala baby!

Var det nån som sa London och shopping? Hmm… Tyvärr så hann jag inte handla så mycket där, bara en ynka topp i klädväg. Men det har jag nu tagit igen med råge! Gled förbi MQ idag och upptäckte bästa rean så det blev  kjol, klänning, topp och ullkappa! Och jag har fortfarande pengar kvar. Happy times.

Annars var London fantastiskt, hade jättemysigt och roligt och som om inte det vore nog så firade vi bästa alla hjärtans igår. Erik lagade trerätters och jag stod för vin, mojitos och blommor. Jag har verkligen världens bästa pojkvän. Skulle kunna säga att jag börjat tycka om alla hjärtans dag men det är nog egentligen Erik jag tycker om, vilken dag som helst.

Meanwhile in North Korea (Best Korea)

Tur man jobbar lite ibland så att man har tid att läsa lite tidningar. Toppnyheten idag måste ju i alla fall vara att Kim Jong-Il är död. Mitt bästa minne av Kimpa var en sida som hette Dagens Kim och som ja upp nya påhittade citat som man mycket väl hade kunnat tänka sig komma direkt från Nordkorea. Tyvärr så försvann sidan, ganska snart efter att jag upptäckt den, helt spårlöst. Jag kände förstår genast på mig att det måste vara en konspiration från Kims håll och jag är helt säker på att de var hans män som låg bakom sidans försvinnande. Så sedan dess har vi fått nöja oss med Kim Jong-Il looking at things. Nu är det ju dags för Kimpas tredje son, Kim Jong-Un, att ta över och till allas lycka så verkar det som att han redan kan det här med att titta på saker: Kim Jong-Un looking at things

Det som slår mig är hur en man född 83, nästan 30 alltså, kan vara så lik en fet, bortskämd tolvåring. Dessutom har han ingen diktatormusche, så det är ju som gjort för att gå åt skogen. Vilket ju vore fantastiskt för världen, fast dåligt för tumblersidan.

 

Dårligt fotoshoppade tomtar.

Jag hittade en liten tomterock för fyrfotingar idag på citygross. Kunde bara inte låta bli att ta en bild och låta fantasin flöda!

Önskar nästan att den hade blivit ännu fulare. )

#nätshopping

Jag verkar ha skapat en egen hashtag på twitter. Konstigt att ingen använt #nätshopping tidigare, det är så att jag tror jag har missförstått något. Så min första kväll av ledighet har spenderats på hm.com. Jag hade ju fått en sån där kupong om 50% rabatt på en vara, så jag beställde för 2000. Men jag har en plan! Istället för att gallra redan innan jag fått hem grejorna så tänkte jag testa på att ta hem och prova och sen skicka tillbaka (helst allt (nästan)) det som inte är bra. För mitt problem på sistone har faktiskt inte varit att jag hittat för mycket snyggt, utan tvärtom. Och det man skickar efter ser ju väldigt snyggt ut på bild, men är ju oftast inte lika bra när man väl får hem det. Och det är ju faktiskt sjukt lätt att skicka tillbaka, gratis är det med. Och jag har ju redan sen innan konto på hm så jag behöver inte ens betala fören jag bestämt mig! Nästan för bra för att vara sant alltså. Sen när jag väl får hem det kommer väl allt se ut som fan, som vanligt. Kanske är det mig det är fel på, att det är jag som är ful och det är därför inget ser snyggt ut. För att citera mina vänner i nöd:

”Det är igen slump att en Heffaklump, får Sindy’s baddräkt att se ut som lump” /Just D

När jag var liten hade jag faktiskt en Sindy Swimmer, med en sån finfin baddräkt och snorkel.
Och hon kunde paddla med armarna och allting! Den här bilden är ren nostalgi.

Veckans lobotomi.

Lobotomimåndag, igen. Fast den här måndagen har jag för ovanlighetens skull kunnat tänka men inte varit det allra minsta social. Det är dessutom lätt att förklara segheten eftersom jag knaprade i mig en zopiklon igår för jag hade sådana ilningar i tänderna att jag inte kunde sova, insomningspiller gör en ofta lite seg. Och idag har jag inte haft ont i tänderna alls, och nu blev jag på nån vänster pigg, för första gången idag och huvudvärken har släppt. So nice.

Upptäckte att den roliga funktionen på mitt bildredigeringsprogram tar 20 år för lång tid för att använda, löjligt, vi hade kunnat ha så kul tillsammans annars. Men så här fint kan det bli. Lol.

Efter regn kommer hiss.

Jag var så jävla duktig idag och lyckades pricka in årets regnskur när jag skulle cykla den max 500 m långa vägen mellan rundels och fredsgatan. Var helt genomvåt när jag kom fram, till och med kängorna var blöta igenom, som tur var hade jag regnjacka. I morgon ska det inte regna enligt yr.no, håller tummarna för det, för alla mina byxor är i tvätten nu så jag måste ha kjol. Vill inte cykla 6 km i regn före åtta på morgonen, inte ens fast jag får tårta sen.

För övrigt nyhånglad.

Verkligheten, drömmen och avskedet.

Jag försöker plugga. Det går sådär. Problemet är att hitta fokus och motivation och tidigare var jag sjukt seg också, borde nog tagit en promenad direkt i morse, men istället blev det så att jag tog en power-cat-nap, med en supertrött Sumo på magen, efter söndagsmiddagen hos mamma. Och sen blev det en promenix runt i kvarteren, samt en vända på Lutis för att handla tenta-foder (lösgodis, festis, bananer och bröd). Det är verkligheten.

Drömmen jag hade härom natten handlade om en person som är så sjukt vacker, så vitt jag vet just nu, den vackraste på jorden. Samtidigt hjälplöst utom räckhåll. Om ett tag kommer jag förhoppningsvis skratta åt det här, då jag insett hur fel jag hade. Och hur viktig är yta egentligen? Om det ändå inte går att kommunicera med personen. *Stoppar undan fåfängan, blir realist och lycklig*

Fast jag är så bra på att ha separationsångest, vill alltid lämna locket på glänt. Jag insåg tidigare i somras att jag måste träna på detta, att bestämma mig, att bestämma över huvud taget över mitt liv. Om man lämnar lock på glänt så blir innehållet fortare skämt. Men även de mest lufttäta tupperware-burkar går ju att öppna om man bara vill. Jag glömmer bort det. Istället blandas dofterna från alla öppna burkar till en stundtals ganska otrevlig odör. Måste bli bättre på att trycka ihop, stänga igen, försluta, avsluta. Antingen är burken öppen eller stängd, så måste det bli.

Och så en till sak: Bantning. Så jävla fult ord och förbjudet. Nästan som laxermedel, rysligt fult och pinsamt. Men jag har inte haft ångest på säkert två månader och då är det jäkligt lätt att man lägger på sig kilo efter kilo efter kilo, tills man ser ut som en tönt. Jag ser i alla fall ut som en tönt när jag gått upp. Så planen är att äta mindre och träna mer. Ska börja direkt efter tentan i morgon. En bra kropp är en vältränad kropp.

KTHNXBAI.

Make A Scene

Jag lyckades just fixa en vild frisyr, bara sådär på slump mitt i frustrationen. Fick inte till nån asbra bild, håret är ännu större i verkligheten, men håll till godo!

Nu ska jag svettas lite mer. Adios!

Ego ego ego ego ego…

Anledningen till att jag har väldigt svårt för bilder på mig tagna av andra.

Vänster, självportträtt. Höger, en relativt bra bild tagen av Jan. Vinkeln är i alla fall bra även om minen kan ifrågasättas.

Sen kan man ju komma och säga att bilden till höger ser mer ut som jag eller vad som helst, men klart jag tycker bättre om att se bra ut, så jag föredrar oftast bilder på mig tagna av mig, även om det känns lite skämmigt med egobilder. Och den vänstra är svartvit för att jag inte lärt hur man redigerar röda-ögon på macen än, har inget bra program, så det fick bli en nödlösning.

iFail

Det här med att dricka kaffe på kvällen fast man vet att det inte går att sova sen. Varför gör man det? Av samma anledning som gör det så himla najs med kaffe antar jag. Gemenskapen. Hur jävla sammansvetsade man nu känner sig av ett par koppar brunt, beskt vatten. Tydligen tillräckligt för att göra om misstaget. Men jag kan varmt rekommendera filmen, den var riktigt bra. Kronjuvelerna.

Jagtelefon och dutub.

I phone. You tube.

Tänk så kul man kan ha med en webcam!

Partners in Crime

I helgen fick jag tillfälligt skicka gratis mms med mitt mobilabonnemang. Självklart var jag tvungen att ta tillfället i akt och jag tror aldrig jag använt mig kassa mobilkamera så mycket. Flest mms skickades till Pom i Skåne som var asbra på att skicka roliga mms tillbaka. Jag blev rätt förvånad faktiskt, men sjukt kul. Nu när helgen är över känns det nästan lite tomt, fast jag fick ett mms i morse också för vissa skickar ju tydligen gratis mms hela tiden. Fusk.

Egentligen så kom jag ju på det där med partners in crime innan vi började skicka 100000-tals mms, för vi är ganska lika på många sätt. Det måste vi ju vara annars kulle vi inte vara vänner fortfarande eftersom det är nästan ett år sen första och enda gången vi träffats, på Pillans bröllop. Jag ville lägga upp en bild från den gången, men jag fick inte för vi ser för töntiga ut tyckte Pom, och han har nog rätt. Så jag postar lite andra bilder på hur vi skulle kunna se ut.

Bakfull på låtsas.

Det är förjävligt när man vaknar och känner sig som bakfull fast man inte är det. Alldeles groggy och lite huvudvärk, halsbränna. Vad är grejen liksom? Kaffe kanske, som botemedel alltså.

Jag känner mig som en tönt idag, ni får ursäkta. Jag känner mig fri också som om ett nytt liv börjat, bara för att jag inte har nån gammal labbrapport som ligger och skräpar. Kanske överdriver jag lite nu men  jag är ju en tönt.

Dagens tips: Googla inte crepes, om du inte tänkt äta snart.