Jag råkade missa det, men bara med en dag så jag tänkte att jag kunde fira idag istället. Det är ju 4 år sedan jag började blogga! Fast då var det ju Sagan om mitt liv. lillparlan.blogg.se, som gällde. Jag måste säga att jag faktiskt upptäckt att jag kan hitta en del inspiration därifrån nu. Jag har insett att jag inte var helt fel då, som jag trott ett tag, några år, jag hade en hel del bra idéer då. Och jag har bestämt mig för att bli så vältränad som jag var då, igen.
Här kommer det första inlägget, som jag skrev när jag senast var sådär äckelkär och allt var på väg åt helvete. 4 år sen var det och en dag.
Räcker det med ett rätt?
Man dejtar och dejtar, träffar den ene efter den andre. Men det är fel på allihop! Men så plötsligt ”pling!” eller ”klick!”, eller inte vet jag men, så står han där framför dig och du vet efter bara några timmar att du träffat rätt.
Men hur många rätt krävs det för att det skall kännas så? Jag skulle kunna räkna upp säkert 4-5 stycken jag träffat som haft många rätt, men som ändå varit fel. Krävs det kanske bara ett rätt, bara det är det ”rätta”?
Nu pratar jag förstås om kriterier man har, egenskaper man letar efter.Låt oss gå tillbaka till ”den rätte”, oj vad tungt det lät, han behöver ju inte vara rätt för mer än någon vecka. När man just börjar inse att han är sådär bra, då kan man också se hans sämre sidor. Men visst försvinner de sen? Det kan till och med just bli så att man blir kär i just de egenskaperna. Kanske är det bara så att de ”dåliga” egenskaperna man först ser sitter på utsidan, men när man lärt känna personen så försvinner utsidan och ersätts av insida. Man har blivit blind, på gott och ont.
Men nu känns det som jag börjat trampa i gamla fotspår, fånigt att diskutera sådant som andra redan vet, låtsas som man är klyftig, inte sant?Det jag vill ha klart för min egen del är väl hur insidan påverkar utsidan, att något som upplevs som ytlighet kanske egentligen går djupare, för det mesta omedvetet, ibland medvetet.
Första bloggen avklarad, a bunch more to go.
Ses..

Andra inlägg jag rekommenderar:
Ages.
Stig – Like a dream coming true.
The sum of 2006
Run on run on!
Time out.
Men nu måste jag sova.
Ses..



