Nu är stylingen på g på riktigt. Och självklart hittar man på massa nya saker och sätt som är så mycket bättre än man någonsin fick till det innan. I och för sig har jag alltid varit förtjust i mammas tavlor, och nu får jag ha dem ett litet tag i alla fall. Saker börjar ta form och trots det lyckades jag plugga lite tidigare idag.
Sumo undrar förstås vad vi håller på med, men nu han tagit en paus för lite sömn.
Förra veckan hade jag två bostadsmäklare här, två unga tjejer som jobbar med service. Valet kändes ganska viktigt, för en dålig mäklare kan ju vara förödande. Både för priset och för man måste ju känna sig bekväm, eftersom man har ganska mycket kontakt och så. Kemin måste finnas. Jag visste redan innan att jag förmodligen inte skulle vilja ha en äldre man, tankarna på att ta samma medelålders kvinna som jag köpte av fanns, mest för att hon var en så aktiv mäklare, det kan ju vara bra när man köper sin första lägenhet.
Men till dessa två tjejer som till slut kom hit. Den första blev jag tveksam till redan på förhand, eftersom hennes kollega sagt att hon skulle ringa mig en dag och jag fick vänta ända till kvällen innan hon ringde. Om man vill sälja något måste man vara på hugget, om någon så har Älsk lärt mig det. Ångest känner jag även till, den kan vara helt förödande för ens huggtid. Jag tyckte mig höra ångest, eller åtminstone osäkerhet, och jag kände igen mig. Det finns liksom en anledning till varför jag, förutom för en kort villfarelse, aldrig funderat på att bli försäljare. Ångest och osäkerhet, jag har svårt att stå på mig om någon säger emot, om jag inte tror på det jag gör. Av någon anledning tyckte Sumo supermycket om henne och adopterade hennes knä nästan direkt och låg där och spann förtjust. När hon såg mig i ögonen tänkte jag, det här känns inte bra, jag ville helst titta bort. Och när jag gjorde det, följde hennes blick med. Inte heller ett bra tecken. När hon gick tog hon si inte tid att stänga sin ena stövel. Ytterligare ett tecken på att hon inte alls ville vara här, att hon inte ens ville vara mäklare. Om det bara hade varit det så hade jag kanske gett henne en till chans, men sen var det hur hon lät på telefon, att hon var mer som en försäljare än en mäklare. Det är klart, mäklare är försäljare, men en bra försäljare ska helst få dig att glömma bort vad hen är.
Sen hade vi den här andra, också det en ung tjej, som jobbat två år sa hon. Hon var så totalt annorlunda, en halvtimme efter jag skickat mejlet till mäklarfirman ringde hon. På gränsen till för trevlig, men det kändes liksom äkta, stannade och kelade med katten, berättade att hon bodde i närheten, hade en liten hund och om en hemskt otrevlig katt på en lägenhetsplåtning. Visst var hon också lite osäker, men hon framstod som trygg och säker och kanske det mest avgörande var att hon faktiskt tittade på min lägenhet istället för att bara bry sig om att prata om de proffsiga homestyle-arna som alltid kom och gav råd och om var deras skyltfönster satt. Istället pratade hon om att hon vara den som var mest style-inriktiad på deras firma och att hon även hjälpte till med deklarationen om det behövdes. Jag tänkte knappt på hennes person på grund av allt hon sa, och frågade om. Och idag var det givetvis hon som ringde först.
Det är så fascinerande att människor kan vara så olika. Och på måndag är det min lägenhet som ska upp för plåtning, låt oss hoppas på sol och att Sumo är snäll.
Det har varit massa fest i helgen och det är ju kul. Mindre kul är att inte vara 23 längre utan närmare 30. Man blir så trött. Men jag hade sjukt kul igår så det var riktigt värt, så det gjorde inte så mycket att hemgången blev relativt tidig idag. Jag kan verkligen om jag vill, bli kär i världen och får den att bli kär i mig. Det är så det känns i alla fall. Men det går alltid över, fast det är kul så länge det varar.
Jag har kommit fram till att jag mår väldigt bra just nu, med mig själv liksom. I balans. Sover så bra om nätterna och känner mig ofta sådär glad. Jag har liksom hittat en ny plats i tillvaron där jag trivs, där jag får ta plats och vara jag utan att känna mig utanför eller sämre. Att förlora en vän kan ibland vara det bästa som kan hända.
Har börjat förälska mig i Lightroom också, det är nästan för bra för att vara sant och så enkelt. 
Men nu är det sovdags. Pöss
Nu ska jag sluta gnälla. Installerade Lightroom 4 igår, så nu har jag ett redigeringsprogram i högklass. Dessutom kom jag på den briljanta idén att tömma papperskorgen och vips fick jag ytterligare 26 gb ledigt hd utrymme. Men jag ska ändå lägga upp ett par bilder på dem som väckt mig varje morgon den här veckan utom idag. Och sen måste jag börja piffa inför kvällens högtidsmiddag, med balklänning på.
Älskar verkligen hur kajans öga är sådär äckligt vitt, stirrande och samtidigt oseende.
Är det fest!!!!!!
Samma klänning, annat år, kortare hår.
Imorgon smäller det, då är det bal och jubileum och hela faderullan! Cocktail klockan 12 sen piff och bal 18dk. Har putsat skor, ordnat medaljer på band och provat och hängt fram kläder. Känner mig mer pepp på cocktailklänningen än balutstyrseln faktiskt. Älskar verkligen min blommiga klänning och lackskärpet, som klippt och skuret för mig och den nya kavajen gör sig rätt bra den med. På balklänningsfronten känns det lite som om något nytt skulle behövas, typ en mörkgrön, en fantastisk mörkgrön, det är vad jag vill ha. Vem vet kanske till vårbalen..
Och annars så har jag verkligen taggat till vad gäller träning. Såg härom dagen att mina armar börjat bli rätt skapliga och idag när jag var på ett medel-pass så upptäckte jag att magen blivit starkare än någonsin, har aldrig förr gjort så bra att göra sit-ups! Nästa vecka blir det kanske första löpturen för året och så har jag lovat Erica att följa med till gymmet. Och jag är pepp pepp pepp!
Jag kanske inte är lycklig, men gladare än på mycket länge!
Phüss!
Idag är det Sumos caturday, han fyller 7. Det är även Annies födelsedag, hon fyller 16, igen. Allt måste vara rosa. Sumo har fått en laserpekare som han verkar mest konfunderad över, kanske för att han är mer på gos- än lekhumör. Annie ska får något som jag tror kommer passa henne superbra. Igår fyllde mamma år så vi gick ut och åt libanesiskt och sen gick vi hem och åt semlor och hon fick en mixerstav av mig och brorsan. I förrgår fyllde pappa år, han fick ett telefonsamtal eftersom han inte är så mycket för presenter, han var dock superhes.
Nu ska jag göra mig i ordning. Pöss pöss!
Bloggtorka, omotivation, kyla, snö och trötthet, det har varit mycket sådant på sistone. Dessutom har Sumo fått urinsten och halva klassen inklusive jag fick underkänt på sista tentan. Men annars så har det varit najs med semester, alla-♥-dag, festligheter och umgänge. Erik introducerade mig även till serien Once Upon a Time, som jag plöjt i helgen. Känner mig lite piggare nu än på länge, men jag skulle ändå behöva några kilo energi och motivation till, det finns liksom inte så mycket att ta av, och det är därför jag skriver så lite i bloggen. Man får liksom använda det lilla som finns till det som är viktigt och resten av tiden sitter man bara och stirrar tomt ut i luften. Men helgen var helt klart en boost, trots stress och en del jobb med matlagning och dessutom en sjuk katt, men gud så kul jag hade. Och det var faktiskt förberedelserna som var roligast, inte festen.
Pyss
Att jag är sämst på att vara bäst, att det är bäst att vara snäll, att jag aldrig blir nöjd, att psykologi är sjukt intressant (inte första gången precis), att man måste komma ihåg att anmäla till elbolaget när man flyttar in någonstans, att man kan dricka en flaska vin utan att bli bakis, att jag är glad att det är husdjursagronom jag pluggar till och ingenting annat, att handling betyder mer än ord, att man inte ska ha för höga förväntningar på sin omgivning och att ditt beteende kan vara mycket mer svårtolkat än du tror.
Och det här är lite av det jag hållit på med nyligen:
Man kan tro att det är ett påhitt att ett hus fullt av studenter heter Phyllebo, men det är det inte. Gårdagen blev relativt lugn, vi gick i alla fall hem tidigt, så jag fortsätter festen idag, som om det vore 2009. För första gången sedan typ augusti känner jag mig riktigt ledig, det är alldeles underbart! Att umgås utan att känna att man försummar sina studier, att vara okynnes-social bara för att man vill. Fantastiskt!
Pöss på er från en gladare Pau.
Fan nu kan jag inte hålla mig ändå. Nu vill jag tänka efter, minnas och skriva om året i alla fall. Det har ju hänt massa bra i år. The flow från 2010 hänger kvar och har om möjligt blivit ännu starkare.
Under första halvan av 2011 hände inte så jättemycket, kom hem från Vemdalen, mamma gifte sig och sen var det en djävulsk kurs i skolan som tog en massa tid och energi och sen var det en bal med den hemliga damföreningen då jag blev fruktansvärt full och träffade någon bra, eller jag trodde att han var bra i alla fall. Kanske hade det kunnat bli något om han inte varit så blyg och jag inte fått sådan ångest. Eller så var det ödet. För lite senare, också under en kastrullfylla, hände det bästa under 2011, nämligen Erik. Jag vågar säga att jag aldrig varit med om något liknande, men det var inte så självklart från början. Jag var väldigt skeptisk men trots att jag letat fel och undanflykter så har vägen varit ganska rak och det känns så otroligt bra allting och blir bara bättre och bättre. Jag tror ju inte på sånt, men det är som om vi vore gjorda för varandra, ochdet känns inte flummigt och övernaturligt utan alldeles verkligt.
Förutom kärlek och trams så har mina vänner varit fantastiska. Jag är stolt över att få omge mig med så bra människor. Allt blir bättre med vänner. Ja förutom det här med att göra tråkiga saker, det kan vara svårt att förmå sig till isolation och fokus när det finns så mycket roligare saker man kan göra. Måste bli bättre på det till nästa år, och om jag inte minns fel så var det mitt mål förra året också, att ha mer tråkigt.
Då kanske jag kan börja lyckas med tentor och sånt också, för det har verkligen inte varit min grej de senaste åren.
Pöss
Vi har lagt sjukt mycket tid och energi på våra kostymer till imorn, jag och Erik. Klippt och klistrat i timmar! Men nu är våra EMU-t-shirts klara och snygga blev de! Hoppas det kommer bli galet kul imorn och är säker på att det kommer bli det om man bara är tillräckligt pepp, så det ska jag se till att vara. Allt kommer bli bra och på lördag bär det av till V-ås och special guest är Erik! Vilket par vi är! Gör saker ihop och sånt. Igår var det middag hos min mamma och på söndag blir det middag hos hans päron. Det är najs, inga bekymmer, lycka varje dag. Haha.
Men dagens upplevelse var insidan av en tjurpung som vi dissekerade i skolan. konsistensen var som en blandning av fogskum och skumgummi. Fantastiskt!
Godnatt. Puss
Jag provar nya hissar den här veckan. Ikväll är jag i Chris hiss, ha det rimmar till och med. För övrigt dricks det vin med en galen urringing. Har gått upp i vikt av allt tentagodis och därför också fått större brön.
Pöss och ha en galen kväll!
Vi åkte tåg igår, jag och Dave, till Stockholm. Försenat förstås. Tanken var att jag skulle åka hem med sista pendeln via Upplands-Väsby men då var det jag som var sen så det blev luftmadrass hos Chris och Anna istället med en Dave som snarkade ovanligt lite. Och nu sitter jag på tåget igen, efter lunch ska jag ta tåget tillbaka en gång till. För det är så rysligt roligt!
Igår var det fest! Den var nästan som på den gamla goda tiden. Man fick klä ut sig och kände sig stundvis nästan skitsnygg, gamla godingar var med, i gamla goda kostymer, jag var lagom full, det dansades en hel del och sen var det väl en del nytt också. Som t ex välbesökt släpp på uplands, nya ansikten, tröttheten som kom redan vid ett. Allt som allt en helnajs kväll, en blandning av gammalt och nytt, som avslutades på samma sätt, på rundels i armarna på den bästa.
Jag borde väl egentligen inte gått ut men vafan, Max hade ju faktiskt 30-årsfest, Chris var i stan och Osten skulle gå på släppet och så var det ju halloween. Man ska inte underskatta njutningen av en juste halloween-kostym. Om jag hade mints bättre hus det kändes förr så hade det kanske kunnat kannas ännu bättre, kanske hade jag kommit i ännu bättre stämning. Men det går ju inte att fixa på beställning. Jag är glad för att jag tog vare på tillfället. Förut såg man allt sånt här som självklart men jag vet nu att det inte är det, saker förändras, folk blir vuxna, flyttar, skaffar barn, växer upp och lämnar studentlivet. En dag kommer väl jag också göra det, men än är det ett tag kvar. Men jag gillar det som är nu också, livet är skönt och jag ser det inte längre som otrolig tur varje gång något inte går åt helvete, jag ser det som ett vanligt liv. Jag har tagit mig upp från en känslomässig bottennivå till ytan och det är inte för att jag haft tur utan för att jag har skärpt mig och börjat ta bättre beslut.
Och nu var det ännu mer statistik-plugg på schemat, har jag hört.
Dagen efter är inte att leka med, fast jag drack bara några öl och mycket vatten så jag klarade mig bra på insidan. Utsidan ser dock värre ut än på bilden. Nästa halloween ska jag satsa på bakfyllelooken tror jag. För övrigt, så gjorde jag det 666:e inlägget i kategorin Ytlig eller mysig igår, innehållandes, som synes nedan, min halloweenmakeup. Nu: Mer statistik!
Jag såg en bild på en varmkorv i bröd och blev helt fantastiskt sugen på den. Grillat är godast, eller hur var det?
Trodde jag hade klarat mig undan bakfyllan men den låg på lur och nu har jag jätteont i huvudet och lite i armen. Inte direkt ultimat för tentaplugg, men jag hade sjukt kul igår. Var lite skeptisk först för att jag hamnade på kanten, men hade en jättetrevlig bordsdam så allt blev bra ändå. Efter middagen, som slutade typ 12, gick jag till Uplands och fick köksvin och smaka på cheesecaken jag gjorde i fredags, den var riktigt god. Tydligen hade de sittande tyckt att middagen var typ det godaste de ätit, antagligen bara pga min cheesecake. Hihi. Sen tog jag med min Ost och gick hem och slocknade innan jag ens hunnit borsta tänderna, han med kläderna på.
Ikväll hade vi middag hos mamma igen och special guest var tjejen som köpte hennes lägenhet. Lite ovanligt sådär, men hon var jättetrevlig och vi åt, drack, blödde näsblod och pratade i fyra timmar. Mamma hade lagat supergoda älgfärsbiffar och glass och hjortronsylt till efterrätt.
Nu vill jag bara sova.
Igår blev det inte mycket till fest och idag har det trots det inte blivit mycket till plugg. Vart är mitt liv på väg egentligen? Jaja, det blir nog bättre i morgon. och sen har jag ju både måndag och tisdag på mig innan tentan.
Nu sitter jag här och äter köttbullar i pestosås med inte riktigt fördigkokta nudlar, dricker Mahou, och lyssnar på Digitalism. Måste när som helst hoppa in i duschen och kränga på mig balklänningen och ge mig av. Tiden har gått alldeles för fort.
Det här med att cykla, det är inte så bra alltid. Ska nog sluta med det, borde gjort det redan 2006.
I kväll ska jag festa för tredje gången på tre dagar, och det känns najs. Börjar verkligen komma in i det igen. Fast jag inser hur jävla dåligt det går att kombinera fest med plugg. Trots att jag inte varit bakfull idag så har jag knappt lyckats åstadkomma någonting. Bara suttit och stirrat på samma word-dokument i timmar utan att komma på rätt ord. Värdelöst. Vad jag har lyckats med istället är en party-playlist, en riktigt bra faktiskt, för första gången på evigheter, den gör mig ännu mer festsugen. Det är inte lätt det här. I veckan måste jag var jätteeffektiv så jag inte hamnar mer efter.
Att det ska vara så kul med fest, det är dumt.
